Lucas har blivit förkyld igen. Skit. Började igår och han kräktes då ett par omgångar med slem. Han är rätt hostig o slemmig. Blir så trött på det eftersom han har sånna problem med slemmet redan innan. Annars hade jag väl inte gnällt så mycket över en förkylning. De kommer ju att komma liksom, bara att gilla läget.

I morse vaknade han vid halv fem o var ledsen så jag fick ta upp honom. Då var han kokhet. Feber, jippi! Gav honom flytande alvedon och då försvann den. Lucas får ju alvedon hela hans vakna tid pga uppstötningarna och vi har endast uppehåll under natten. Därför kan de ju vara svårt att veta hur han "egentligen" skulle må då han hela tiden har alvedon i sig. Vi får se hur dagen blir. Vi ska till Västervik till ögonläkaren iaf. Mamma kommer snart, hon ska gör mig o Lucas sällskap idag.

Jag trodde aldrig att jag skulle börja jämföra Lucas med andra barn. (NU menar jag inte att jämföra smågrejer som vissa mammor verkar vara experter på att göra så de stiger dem åt huvudet.) ;) Jag vet ju att han är senare i utvecklingen och det är självklart helt okej. Inget jag stressar upp över. Men jag vet ju också att vi inte kan ta något förgivet. Vi visste ju inte om han skulle lära sig sitta eller om han kommer lära sig gå osv. Men jag kan ärligt säga att jag i hjärtat ibland blir väldigt ledsen. Speciellt nu när de händer så mycket i denna ålder och man ser "alla andra barns" farmsteg. De börjar resa på sig och lära sig gå, medan Lucas sitter där han sitter eller ligger där han ligger. MEN jag är inte bitter för det. Jag ser ju givetvis alla enorma framsteg Lucas gjort och gör. Han gör dem i "rätt ordning", det tar bara lite längre tid :) Jag är så otroligt stolt över honom... bara rädd för framtiden... o det är de som gör mig ledsen. Innerst inne vet jag att hur de än blir så kommer det att lösa sig o bli bra. Vi gör de bra. Vi fixar det här! Vi måste bara få växa in oss i alla nya roller vi får hela tiden. Allt blir en vardag tillslut som man lär sig hur man ska hantera. Även om man ibland önskar att de vore lite smidigare.

Nu blev detta ett väldigt ärligt o öppet inlägg, men jag kände att jag var tvungen att berätta om det. Det är okej att våga önska andra utgångar och sen stå för dem! Allt sånt ska vara så förbjudet jämt. De vore mer konstigt att bara acceptera allt som händer hela tiden. Jag vill ha Lucas precis som han är, jag önskar bara att han fått en bättre start i livet...

Jag tänker än en gång hänvisa till dikten Välkommen till Holland. Detta är en dikt som vi föräldrar till speciella barn får. ALLA drömmer om ett friskt barn, så är de faktiskt! MEN de kan bli väldigt bra ändå... älskat o speciellt på alla sätt o vis! Vi älskar dig Lucas, ända till månen och tillbaka och mycket mycket mer än så.

För er ganska nya läsare som inte hängt med på vår resa från början o inte riktigt förstår vad de är som händer så får ni gärna läsa under fliken Lucas - ovissheten & kampen. Det är ibland svårt att svara på dessa frågor jag får om Lucas eftersom det har hänt så mycket och för att vi inte vet så mycket heller.

Idag blir den lille mannen i huset 10 månader. Hur häftigt är inte de då? :) Det är så spännande och skrämmande att följa alla hans framsteg. Båda för att vi inte vet var de kommer att leda, vad han kommer att kunna osv. De är riktigt läskigt att inte veta hur Lucas kommer att utvecklas, att inte veta hur framtiden ser ut.

Helgens shopping resulterade i ETT linne. Japp. Inte mer än de. Hade ju att göra med att hålla i Lucas armar som rev o slet efter både de ena o de andra. Jag hade alltså att göra med att undvika överkonsumering från min lille man.

Sitter o äter frukost. Gör mig redo för att åka till tandläkaren. Emma ska följa med oss eftersom jag inte kan lämna Lucas. Han har precis kräkts en massa supertjockt slem rakt ner i haklappen. Märkligt det där hur de bara kommer, utan förvarning. En lagom mysig morgon med andra ord! Nä nu har jag inte tid med detta. Kram på er!

Måste jag säga att jag ibland (oftast, typ alltid) hatar denna PEG Lucas har!! Det finns två kopplingar in till den. En som vi kopplar maten i (som nu alltid är i mellan 06-21) och en som man sen kan ge mediciner i. Dels är den jobbig för att han alltid är fast i en slang som i sin tur sitter fast i en droppställning eller en väska som vi måste bära omkring på. MEN framför allt för att den ibland går upp! Då sprutar de ut mat och maginnehåll. Låter lika äckligt som de är. Luktar också därefter. (Så ni kan ju tänka er hur vi o han ser ut o luktar ibland pga den). Ibland så lossnar slangen, ibland fastnar vi så slangen lossnar och IBLAND så är lille mini-mannen på den så medicininfarten går upp! De var han nyss. Japp, bara att slänga kläderna i tvätten. Ofta beror de då på att han har den i munnen o att den då går upp. Japp mindre fräscht kan jag skriva under på!

Ni skulle bara veta hur många gånger vi har skurat vagnen pga denna j*kla PEG som bara går upp. Och NEJ de går liksom inte att gömma den så smidigt nu när Lucas äter mat hela tiden. Så tips undanbedes ;) Vi lovar att vi testat de mesta!

Idag gick vi ner till ALV en sväng. Skönt att bara kunna gå ner dig o strosa runt lite. Vi gick ett varv o tittade på ett par teatrar. Tyckte de var lite kallt idag så vi var bara där ett par timmar. Har precis ätit lite. Lax o potatismos blev det. Standard någon gång varje vecka hos oss. Nu ska jag leka lite med Lucas innan han ska sova sin eftermiddagslur :) Vad händer hos er idag?

Lucas har börjat bli så tydlig. Han typ härmar allt man gör. Så kul att se. Och att han förknippar ljud man gör med vissa rörelser som vi alltid gör. De snappar upp allt. Dags att börja tänka sig för kanske ;)

Var på BVC idag för att ge Lucas vaccination mot RS viruset igen. Han har fått de en gång i månaden hela vintersäsongen. Tydligen förlängd säsong på det nu. Lucas som både är smärttålig och sprutvan klarade de galant. Visst blev han ledsen en stund men de gick snabbt över. Haha, en rolig grej då... Han var i min famn, ledsen efter sprutan. Emma var med oss o sträckte fram armarna o visst han ville ju gå till henne då o tystnade så fort han kom i hennes famn. <3

Idag har ju Emma varit här. Lucas vaknade från sin eftermiddagsvila 10 min innan hon skulle åka. När hon står vid oss så börjar Lucas gråta (han sitter då i min famn). Tillslut misstänker jag att de är till henne han vill gå o han sträcker då ut armarna :) Han har sträckt ut armarna till henne innan o hon är den enda förutom Peter o mig som han gjort de till. Emma tar honom o han tystnar med en gång. Sen måste jag ju ta honom igen för att hon skulle iväg o jobba. Så klart börjar han gråta. Och va han grät när hon gick... Lille plutt! Hihi. Så sött. Snacka om att tycka om någon! Emma hade nog lätt dåligt samvete när hon gick. Efter lite lek så blev han snabbt glad igen.

Sen en stund senare så kom Peter hem. Han ropar då på Lucas från hallen och Lucas börjar genast gråta! Bara för att han blev så glad över att pappa var hemma. Hihi. Underbara unge. Måste vara de enda som är bra med att vara borta från sina barn... att få se deras lycka när man kommer hem :P Så klart tystnar han även då, så fort han kom upp i pappas famn :) Lycka!

Imorse var jag rastlös. (Eller egentigen var jag väldigt rastlös redan igår kväll då jag inte visste vad jag skulle göra idag. Peter har jour så vi har ingen bil... Var ju då så klart sugen på att hitta på något.) Vaknade ca 07 o tänkte att här kan jag inte ligga o sova bort dagen! Hahaha... känner ni igen er småbarnsföräldrar? Nä skulle inte tro de. Men jag studsade upp ur sängen... Lucas sov fortfarande. ALLA andra hade typ fortsatt sova så länge deras små knyten fortfarande blundade. MEN inte här inte. Jag satte igång o fixa lite. Lucas vaknade först vid 08:10 och då blev de frukost och efter det en PW med Emma. Skönt. Nu väntar vi på Emma som är påväg hit. Vi ska ner till stan o fixa lite. Måste till apoteket o shoppa lite till Lucas. Lite vaccin o ögondroppar står på listan.

Händer hos er denna dag? Har ni lika blåsigt som oss? Dessa dagar är de INTE lika snyggt med lugg ska ni veta ;) De är nog dagens problem. Trivialt kan tyckas... men NEJ DÅ... väldigt viktigt!

Idag gick vi in med våra årskort för första gången. Tänk va många timmar vi kommer att hänga där. Bästa lekparken :) hihi... Ser fram emot högsäsongen då det är ännu mer teatrar o roligheter där inne. Här kommer lite bilder från dagen :) Lucas krävde Pippitröja dagen till ära ;)

Härom natten när Lucas vaknade, IGEN, av att han hade ont så blev jag så ledsen. Låg lääänge vaken efter att han lyckats somna om igen. Vaken o grubblade. Så ledsen över att han måste ha så ont. Så ledsen över att Stockholm drar ut på tiden... att tiden bara går o inget händer. Va ska man göra, jo de är bara att vänta. Synd att de lovar att vi ska få komma dit inomn ett visst antal veckor... o sen när tiden gått så har vi fortfarande inte fått komma dit. Och va händer när vi är där? Vi är beredda på strid när vi väl är där. Strida för Lucas. Varför ska vi, som redan har mycket att tänka på, alltid få strida o kämpa för våra barn? Med VI menar jag föräldrar till barn med särskilda behov/funktionsnedsättningar. Älskade unge, vi ska alltid kämpa för dig!

Startade dagen med att ställa kl på 07:00 för att bege mig ut i spåret. Tycker förkylningen börjar försvinna o jag vill inte ha ett bakslag på den. Körde intervaller på 5,2 för att mjukstarta. Varvade mellan PW/jogga/springa. Skönt var det! Nu håller vi på o gör oss iordning för Astrid Lindgrens Värld :) De ser jag fram emot! Ska bli sååå kul!