Alldeles alldeles uuuuunderbar...

Vi har haft en alldeles alldeles uuuuunderbar eftermiddag/kväll. Vi hann gå i några butiker, handla på oss godis på hemmakväll, ätit underbart god 3-rätters på Guldkant och varit på bio o sett Skyfall. Vi har verkligen njutit till max o vi är otroligt tacksamma över denna möjligheten som personalen på avd 10 gett oss. De värmer så i hjärtat. De ger oss stöttande kramar, härlig värme o många skratt! Jag är så glad att vi tillhör detta sjukhus.

Lucas har haft de jättebra med personalen o alla är helt fascinerade över hur lättsam han är att ha hand om o att han är en kille som älskar att underhålla. Tyvärr kräktes han en gång under kvällen.

Tack för fina ord o för att ni faktiskt unnar oss detta... Jag är så trött på folk som missunnar andra saker. Det hade inte varit möjligt på annat sätt.

Nu åter till verkligheten. Jag kryper ner i en tältsäng o Peter i sjukhussängen. Hade ju gärna avslutat kvällen någon annanstans.


Första dejten

Här startade förmiddagen med adventsfika i lekterapin. Personal o patienter samlades där o vi fikade på pepparkakor o lussekatter. Snön cirkulerade utanför o inne spelades det julmusik. Riktigt mysigt var det :) Det är nog först idag som jag fattat att vi närmar oss jul. Man tror liksom att tiden stannar när man är här. Men inte. All ligger ogjort hemma... Än ser vi ingen hemgång, inte de närmst dagarna iaf.
 
Sen hjäpte Lucas till när det kom leverans till förrådet! Ordning ska de vara, bäst att ha koll tänkte han! Nu har vi vilat lite, Lucas sover fortfarande. Lucas har sovit oroligt under natten, vridit o vänt o gnällt. De gör ju även att vi sover dåligt.
 
Men nu ska ni få höra! :) Peter o jag ska på dejt! Första gången sen lilleman föddes som vi lämnar honom till någon annan. Hahaha... hur gör man?? Här har de kallat in en extra personal som ska gå nu på eftermiddags/kvällpasset. Jag o Peter har bokat bord på restaurang och sen har de gett oss biobiljetter :) Så de blir middag o bio! Ni kan ju tro att vi ser fram emot detta. Helt underbart ska de bli :)
 
Nä nu ska jag gå o pudra näsan o byta kläder till förbannelse innan vi kilar iväg ;) allt måste ju vara perfekt :P Hahaha...
 
 
Vi önskar er en härlig fredag o helg! Ta hand om varnandra!

De senaste ingreppen

Den senaste tiden har jag ju bara skrivit om alla komplikationer o vad som händer här om dagarna. Men jag har ju aldrig riktigt förklarat vad det är för operation/ingrepp de gjort på Lucas.
 
De har opererat in en dosa under huden som heter Port-a-cath (om ni följer länken så ser ni bild på den.) Från dosan går det en slang upp till halsen där den i sin tur går in i den största venen. Dosan sitter vid bröstet o i den så kan man lätt sätta en infart/nål där man kan ta prover, ge dropp eller intravenösa mediciner. PERFEKT då Lucas är extremt svårstucken o de nästan aldrig lyckas få till en infart. Nu har vi inte det problemet längre. Detta var verkligen ett efterlängtat ingrepp. När han sen inte har någon kopplad infart så ser de ut som vanligt, de lilla nålsticken läker o man känner endast på huden att de ligger en liten dosa där. Inget som Lucas tycker är obehagligt heller. Om han sen fortfarande har användning för den om ett till två år så gör man ett nytt ingrepp, för tillslut kommer han att "växa ur" slangen o behöver då en längre som är kopplad till dosan.
 
 
Sen kommer vi ju till det här med Lucas primära bekymmer. Att han inte kan äta som alla andra och då främst att han inte behåller maten. Han hade ju sen födseln sond i näsan och när han var åtta månader så bytte man den mot PEG. I juni fick han istället en knapp och vi trodde detta skulle hjälpa mot dessa kräkningar. Det gick bra ett tag men blev framåt hösten värre igen o kräkningarna eskalerade. Då beslutade man tillslut att göra en Jejunostomi. De är en sond som sitter från sidan på buken o in i tunntarmen. I denna får han nu sin mat. När man har denna sonden så ska man inte kunna kräkas mat eftersom den går direkt in i tarmarna o sen ska arbetas vidare ner. Men nu gör han det och det är här vi står just nu.
 
 

Uppassad

I morse skulle Peter iväg på möte vilket innebar att Lucas o jag blev själva kvar här på förmiddagen. När vi vaknat till lite så bad jag Kicki, en av undersköterskorna att ta hand om Lucas lite :) Ja så att jag skulle kunna passa på att duscha. Jag duschade, fixade håret o sminkade mig i lugn o ro (japp, här både sminkas de o fixas hår... viktigt de där med yta vare sig man ligger på sjukhus eller inte....). Jag tänkte helt enkelt att Kicki kommer ju med Lucas om hon inte har tid med honom. Sen gick jag o letade efter min lille man. Vet ni vart jag hittade honom? I en av sofforna i personalrummet tillsammans med ett stort gäng sköterskor på avdelningen hahaha... Ni kan tro att de såg roligt ut när han satt där. Tur hade jag då jag kunde gå o äta frukost ifred också :) När jag sen tittade till dem igen så satt de kvar där inne (extra lång rast idag kan jag tro...), skrattade o klappade händerna. Snacka om att lille mannen vill vara i centrum o kräver all uppmärksamhet ;)
 
Detta är det som är så härligt med att tillhöra ett litet sjukhus. Vi känner typ hela avdelningen, alla vet vem Lucas är. Sen är det en helt annan mentalitet. De har ofta tid att ställa upp på oss föräldrar på ett annat sätt. Speciellt när man ligger inne länge o mycket som vi. Om dagarna får vi också gå iväg o äta medan de har hand om Lucas åt oss. Detta betyder så mycket för oss. Barnavdelning 10 i Västervik är guld värda för oss!
 
 
Jag var ju tvungen att hämta kameran o fota honom när han satt där bland "skvallertanterna"... hahaha...

Ett mysterium

Efter en orolig natt så startade vi morgonen med ännu en kaskadkräkning. Ja de finns väl inte så mycket mer att säga om de egentligen. Läkaren på ronden idag sa att Lucas är ett mysterium. Va svarar man på de liksom?! Va har man som förälder för tankar kring de?! Tusen skulle jag vilja säga. Kommer han alltid ha det så här? De griper fortfarande efter halmstrån. Nu slutar vi med medicinen som vi började med i helgen, för den märker vi ingen effekt av. Nu ska de istället testa en annan medicin samt att vi ska se om man kan köra på högre hastighet under dagen o lägre under natten + lite andra grejer... Sen när vi gått igenom de så har de inga mer förslag. Nu har de bollat med experter i Stockholm och de vet inte heller vad man kan tänkas göra om inte detta fungerar. Så det är här vi står nu. Han har även under dagen haft lite uppstötningar, rapat, fått upp något (?) o sen svalt de igen.
 
Idag har Lucas som vanligt hängt på lekterapin flertalet gånger och sen har hans favorit Emma hälsat på :)
 
 
Kusinerna

Tänk om...

Igår kväll innan vi somnade så sa jag till Peter; Tänk om de vänder nu! Tänk om de blir bra nu...o att han slutar kräkas. Att han får må bra. Med den förhoppningen somnade jag gott. I ett par timmar iaf.
 
Lucas har sovit oroligt hela natten. Vaknat o varit ledsen till o från samtidigt som man hört att det åkt upp o ner. Vi har i stort sett bara legat o väntat på att han ska kräkas under natten. Natten gick o han var kräkfri. Men så klart hann han inte ens vakna innan de satte igång. Vid ca 07 idag på morgonen så lägger han ett par rejäla kräkningar i sängen. Mat o slem. Ni kan tro att vi är trötta på de här just nu.
 
Idag står passageröntgen av tarmarna på schemat. Vi har påbörjat den o ska tillbaka om ca en timme igen o fortsätta. Mamma kom nu o ska hålla oss sällskap under dagen. Nu ska vi gå till sjukhusrestaurangen o äta lite medan någon sköterska håller ett öga på Lucas när han sover.
 

Vissa dagar är tyngre än andra

...idag har varit en sån dag. Både jag o Peter har varit lite nedstämda. Tur kuratorn kom förbi o pratade lite med oss. Det är mycket som stressar oss; hur allt ska gå med Lucas, våra jobb, om vi ska få fler VAB-dagar av försäkringskassan, pengar osv... man tjänar liksom inte pengar när man ständigt ligger på sjukhus plus att man känner sig mer som en belastning än en tillgång på sina jobb (nu är de inte så att vi skulle gå under heller men de finns roligare saker att använda sina sparpengar till). Vi har ansökt om flera VAB dagar. Man har alltså ett visst antal dagar per år och per barn. Nu är de slut och enda gången man får flera är om man har svårt sjukt barn. Läkarna här anser att Lucas går under den kategorin och vi hoppas nu att försäkringskassan beviljar detta så vi kan få pengar för november.
 
Vi märker också på oss själva att vi inte mår så bra i all denna stress från alla håll. Man är ständigt trött, fast att vi i stort sett inte gör något om dagarna. Men man utsätts för en sån psykisk stress o press. Ibland fungerar de hur bra som helst men vissa dagar är riktigt tunga.
 
Igår ökade vi maten igen. Då till 25 ml/tim. Natten har varit väldigt orolig. Peter o jag har knappt sovit något. Lucas har vaknat många gånger o varit ledsen o jag o Peter har bara väntat på att han ska kräkas. De har varit nära några gånger. Men natten gick bra, fri från kräkningar. Dock hann han inte vakna innan de satte igång här idag på morgonen. En kräkning i sängen innan uppgång. De är bara att fortsätta hoppa på några som redan ligger ner.
 
Idag har vi också suttit ner med tre läkare o haft läkarsamtal i ett par timmar. De är så skönt att ha detta team av läkare runt Lucas. Det har bollats idéer o tankar om vilka undersökningar man ska göra o när de ska göras. Vissa ska man passa på att göra nu när vi ändå är inlagda. Idag har de gjort ett EKG på Lucas. De såg fint ut. Det var inget man gjorde för att man misstänkte något utan de var tvunget att göras för att man ev planerar att sätta in en medicin. Ja så vi är kvar här på obestämd tid.
 
Nu ska jag lägga mig i sängen o läsa lite. Om mina ögon orkar hålla sig vakna vill säga.
 
 
Babblarna har räddat oss många gånger när Lucas måste ligga still :) Bra skit tycker han! Hihihi...

Jag ska måla hela världen lilla mamma!

Tidigare idag gick vi en sväng till lekterapin för att måla :) Lekterapin ligger lite länge bort i korridoren, alltså här på barnavdelningen så den är nära o bra :) Det är inte bemannat under helgen men man får gå dit o fixa o trixa bäst man vill ändå.
 
Efter målandet så fick han sitta i diskohon så vi kunde tvätta av honom :)
 
 
Min lilla Picasso

Besök på sjukhuset

Igår hade vi besök på sjukhuset. Så skönt. Det fick dagen att gå mycket fortare. Först kom min syster Malin, hennes dotter Frida, mamma o min systerdotter Amanda. Sen avlöstes de av min lillasyster Sandra o hennes Alva. Hela långa dagen med besök :) Härligt!
 
Nu har vi haft ett par kräkfria nätter vilket är otroligt skönt. Men vi vet fortfarande inte om de är pga att de sänkt maten eller att han fått en medicin mot illamående eller att tarmarna behövde längre vila. Så vi får se hur kommande dagar blir. Men än är vi kvar här. Lucas får inte fulla matmängder än.
 

Denna ständiga motvind

Jag vet knappt vad jag ska skriva. Känns som att jag hakat upp mig på någon slags repeatknapp eller nåt. Samtidigt känner jag att jag måste få de ur mig för att slippa lite av den oron i kroppen som jag bär. Om jag tidigare har kännt mig apatisk mot allt så känner jag mig nu mer ledsen o nedstämd.
 
Här jublades det i personalrummet imorse. Lucas hade haft en kräkfri natt o alla var så glada därinne när de hade skiftbyte. Vi låg ovetandes om detta i vårt rum o sov. Både jag o Peter har sovit oroligt. Vi har vaknat till o från o liksom väntat på att han ska kräkas. När vi sen närmade oss morgonen så hann denna glädjande tanke komma även till oss... för en stund iaf.
 
Innan Lucas vaknade så märkte vi på honom att han var rätt orolig. Man började känna igen mönstret. Det där kluckande ljudet. Lucas som vänder o vrider sig i sömnen. Jag hör hur Peter säger; "Jag tror han kräks snart." Precis efter de så känner han med handen vid Lucas... "Han har redan kräkts." Denna gången hör inte ens Peter de o då ligger han precis bredvid Lucas i sängen. Sen börjar de. Jag hoppar upp ur sängen, ringer in sköterskan, Lucas fortsätter kräkas... osv. Ja, man kan väl säga en helt vanlig dag!
 
Sen längre fram på förmiddagen är de som vanligt läkarrond. Man märker även på dem nu att de är förbryllade. De såg rätt gråhåriga ut när de gick härifrån. Nu känns det som att problemet sitter någon annanstans än i magen. Mer än så skriver jag inte, de finns teorier o funderingar... Det pratas om olika saker att undersöka o testa. Men jag lämnar de, de får vara mellan oss läkarna än så länge. Inget jag går in närmare på här. Så jag fortsätter att undanbe mig spekulationer här i bloggen för de spekuleras tillräckligt redan o flertalet läkare är inblandade.
 
Nu har vi dock sänkt hastigheten på maten igen. Han får nu 15 ml/tim + dropp (för att ha full matmängd på 24 timmar så ska han äta 30 ml/tim). De är väldigt lite (1 matsked är 15 ml). Ikväll ska de även sätta in medicin mot illamående så får vi se om de hjälper.
 
Just nu ser vi inget ljus i tunneln och de står skrivet i stjärnorna när vi åker härifrån. Tack för alla pepp, ni är underbara!!
 
 
Dagen efter operationen.

Det kallas överlevnad

Här kommer några rader från ett grått, regnigt o trist Västervik... eller man skulle också kunna säga att här kommer några rader från vita o stela väggar blandat med möbler i stål o hårda madrasser... insidan av sjukhuset.
 
I går eftermiddags/kväll var Lucas ganska gnällig. Han var inte riktigt sig själv. Vi misstänkte att han hade ont, han fick alvedon o efter ett tag så somnade han tillslut vid kl 19. Precis innan han somnade så satt vi typ o stirrade på honom för han betedde sig precis som att han skulle kräkas. Men de gick bra! Skönt tänkte vi, o bra att han äntligen lyckats komma till ro. Vi gick o la oss kring 22:30 o somnade på stört. Vid kl 23:00 vaknar vi av ett mycket bekant ljud. Mycket riktigt, Lucas kräks upp en massa mat ännu en gång. Denna gången var det även med en massa svarta regelbundna små prickar?! Jättemärkligt. Troligtvis koagulerat blod sen operationen. Men varför dessa kräkningar?? Detta ska ju inte hända!
 
Nu har vi sänkt hastigheten på maten. Läkarnas teorier är att de har ökat på maten för fort från början så tarmarna har inte hunnit vänja sig. Tunntarmen hinner alltså inte med att portionera ut maten vidare i tarmen utan den fylls på (?). Sen när han lägger sig på kvällen så backar de tillbaka till magsäcken för att tunntarmen då av någon anledning inte lyckas pyttsa ut maten och efter 4 timmars sömn så kräks han (?). Så har de varit båda nätterna. Han har kräkts 4 timmar efter att han somnat. Men detta är ju bara teorier o spekulationer... man drar efter halmstrån känns det som. I nuläget är jag o Peter väldigt skeptiska till att detta någonsin kommer att fungera. Inte för att vi är pessimister, nej då. Vi vill tro att detta ska fungera... men magkänslan säger något annat. Jag tycker att nu har de gått några dagar o han borde faktiskt ha börjat vänja sig nu. Men men, tiden får utvisa... Hopplöst känns det iaf. Just nu är mitt enda hopp att han ska sluta kräkas. Jag struntar i om han får äta mat 24 tim/dygn bara han slutar kräkas. Som nattsköterskan sa; Ni är så äckligt positiva! Hahahaha, då skrattade jag gott ;)
 
Varken jag eller Peter har direkt avreagerat oss den senaste tiden. Jag har flera gånger sagt att de är konstigt att jag inte bara sätter mig ner o gråter. Bryter ihop. Eller att vi blir arga o förbannade. De är som att vi någonstans innerst inne nästan räknat med detta, rycker på axlarna, tänker att detta var ju typiskt, skakar av oss det o går vidare.Vi säger hela tiden det att de är konsigt att varken han eller jag reagerar. Nästan lite apatiska åt hela situationen. Som att vi inte tar de till oss. Överlevnad kallas det!
 
Nu ska de koppla på dropp eftersom han har minskad matmängd. Han har gått ner lite i vikt, inga mängder. Vi får se hur natten blir. Jag lovar inget. Vågar inte heller hoppas.
 
 

Bild tagen i Stockholm dagen efter operationen.


Hopplöshet

Nu är vi på Västerviks sjukhus, kom hit igår kväll. Tanken var att vi idag skulle gå igenom lite praktiskt kring skötsel o hantering av den nya sonden samt kolla upp lite vilka sprutor o andra tillbehör som vi behöver. Man kan säga att läget har ändrat sig.
 
I natt vid 02:30 vaknade jag o Peter av att vi hör hur Lucas kräks. En stor kraftig kräkning o de gick inte att ta miste på vad det var som hände. De ljudet känner vi alltför väl igen. Mycket riktigt han kräktes. Både jag o Peter famlade i mörkret innan vi hittade en lampa att tända. Där stod vi VÄLDIGT förvånade o chockade medan vi tittade ner på de Lucas hade kräkts. Det vi förväntade oss var den där gröna sörjan typ magsyra som kommit upp. Men inte. De luktade inte ens magsyra. Det enda som kommit upp var MAT. Helt sjukt. Detta ska alltså INTE kunna hända. Det ska vara OMÖJLIGT. Om detta är en engångsföreteelse eller inte de vet vi inte. MEN som jag skrev, det SKA INTE kunna hända! Sköterskan kom in o hon blev lika förvånad hon. Det var mycket mat som kom upp. Maten måste ha backat från tunntarmen upp i magsäcken under en längre tid o sen att han tillslut kräktes... eller nåt. Detta är helt o hållet mina spekulationer. Men både sängkläderna o hela hans pyjamas var jätteblöta.Sen har vi bara fortsatt spekulera o försökt komma på vad som varit orsaken... Men faktum kvarstår att detta ska inte kunna hända. Så jag har slutat spekulera. Orkar inte. Huvudet går på högvarv o har gjort hela natten. De är bara så fruktansvärt tråkigt... och så jäkla typiskt!!! Vår ständiga otur, när ska den vända?
 
Så just nu känner vi bara hopplöshet o förtvivlan.
 

I bilen

Vi sitter i bilen på väg till Västerviks sjukhus. Där ska vi sova i natt o gå igenom lite praktiska grejer efter Lucas operation. Det känns bra att mellanlanda där eftersom vi känner de flesta ganska väl.

Lucas är piggare ja eller man kan väl säga att han är sitt riktiga jag igen :)


Ny header

Bad min systerdotter Emma fixa en ny lite enklare heder. Sen är jag ju lite kär i denna bilden som vi tog för ett par dagar sen så den får hänga med ett tag :)

 

Tyvärr strular ju blogg.se fortfarande när de gäller att göra ny design för övrigt så de små skavankerna får vara kvar ett tag till för än är de för jobbigt att lösa. Men de gör ganska mycket att bara få byta header ett tag :) blir så glad av den där bilden!


Söndag på sjukhuset

Äntligen har vi tagit oss i kragen o fixat upp datorn från bilen. Lite lättare att blogga o lite roligare att kunna använda bilderna från kameran. Det är söndag och de märks även här. De är mycket lugnare på sjukhuset, händer inte så mycket... sen har de varit en väldigt grå o trist dag även ute. Vi håller oss till vår lilla del av rummet. Här delar Lucas rum med en annan patient också.
 
Natten blev sådär. Som jag skrev i förra inlägget så hade han ju ont under kvällen. De kom smygandes igen redan vid 22:30, han började då bli lite gnällig. Efter 23:00 så märktes det att de blev ännu värre...jag ringde in nattsköterskan vid midnatt och då fick han mer smärtstillande. Efter en stund kunde han somna om. Sen har han vaknat några gånger efter de.
 
Peter är tillbaka på hotellet, Lucas sover o jag sitter här o väntar på att Solsidan ska börja. Dagen har varit bra. Lucas är piggare fast ändå mycket lugnare än annars. Men de är ju verkligen inte konstigt. Nu har vi satt igång maten igen. Han får 5 ml/tim och resterande i vätskedropp. Det strulade lite för sköterkskorna när de skulle koppla på maten. Sondslangen som maten ska igenom var de stopp i så kirurgen fick sota den för att maten skulle komma igenom. Men de löste sig! Tidigare idag så tog jag mig en promenad till Solna centrum bara för att komma bort härifrån ett tag. Jag strosade runt lite i butikerna innan jag gick tillbaka till sjukhuset igen.
 
Än så länge har han kvar påsen som är kopplad till kappen på magen. Där kommer maginnehåll ut som han annars skulle ha kräkts upp. Detta innehåll mäter de upp o kollar hur mycket han har förlorat. Sen får han tillbaka vissa viktiga ämnen som kroppen behöver typ elekrolyter via dropp som kompensation för de han har förlorat. Egentligen är de rätt häftigt allt man kan göra! Helt fantastiskt!
 
Än så länge har vi ingen aning om hur länge vi blir kvar här. Vi hoppas få lite klarhet i det imorgon. Men vi stressar inte härifrån, viktigaste är nu att allt fungerar o de får komma i rätt takt. Men de känns som att de kommer att bli längre än vi räknat med från början.
 
 
Sista pusskalaset innan operationen

Lite piggare men stundvis ren smärta

Lucas mådde stundvis väldigt illa igår, de hördes o syntes att de for upp o ner. Efter att han kräkts upp en läskig sörja så stängde man även av maten (han hade då endast 5 ml/tim). De kan tydligen ta ett tag innan magen/tarmarna kommer igång igen o vänjer sig vid den nya matningen, så länge som de sker så är vi kvar på sjukhuset. Vi tre tiden igår piggnade han till ett par timmar o satt t.o.m upp o lekte o snackade :) ...tills de onda kom tillbaka, han var ledsen en stund o somnade sedan utmattad.

I natt var han lite orolig o vaknade flera gånger innan de slutligen kom in o gav honom smärtstillande igen. Efter de sov han bättre. Planen var att sätta igång maten igen i morse men illamåendet kom även då o tendenser till kräkningar, så de har avvaktat med de. Han har under dagen varit lite piggare stundvis. Vi har även haft besök av finaste Anna :) tack för att du kom o fick vår dag att gå!!

De var sen framåt kvällen nu som vi länge satt o väntade på att han skulle somna. Han blev istället mer o mer gnällig, tillslut riktigt förtvivlad. Ont/illamående, svårt att veta... Men någon form av smärta. Vi ringde in sköterskorna så de kom in med smärtstillande. Sen somnade han sittandes mot Peter. Nu sover han skönt. Peter har precis åkt tillbaka till hotellet o jag ska krypa ner o sova jag också.

Varmaste kramarna!!


Ni kan kalla mig mallig

Jag har fått diplom!! (Eller vi har väl fått, men de är inte lika viktigt!) Har sprungit runt i korridoren o tryckt upp de i de andra ungarnas ansikten o sagt "kolla vad jag har fått HA!!!!"... Då lipar de en stund o så är de bra sen.. Att de skulle stiga mig åt huvudet!? Aldrig!! Ni kan kalla mig mallig om ni vill. Inte då! ;)


En trött o medtagen kille

Hej, här kommer ett litet blogginlägg från mobilen.

Operationen gick bra igår. Han kom ner till op vid 12:30 igår. Jag följde med in när de skulle söva honom. Man vänjer sig aldrig vid de. Tårarna trillar o de smärtar att lämna honom. De hade sagt att vi skulle få träffa honom efter ca 3 timmar, men de drog ut på tiden. Efter fyra timmar ringer de o då fick vi gå ner till väntrummet. Lucas hade under op fått väldigt hög feber, de var därför de drog ut på tiden. Han hamnade med en gång på BIVA (barnintensiven), där han låg för att de skulle kunna ha honom under uppsikt. Vi satt bredvid honom hela kvällen, han sov hela tiden. I natt fick jag o Peter sova på familjevåningen o vi har sovit riktigt hårt!

Natten hade varit bra. Han hade dock kräkts slem. När vi i morse kom ner till Lucas igen så fick jag sätta mig med honom i famnen. Äntligen! Han var väldigt orolig, stundvis väldigt ledsen. Efter ett tag tog de upp oss på avdelningen. Han fortsatte ha väldigt ont o efter en stund kräktes han slem igen. Här fick han tillslut smärtlindring. Han har inte direkt varit vaken än mer än för att han haft ont. Nu sover han gott...

Läkaren sa att vi ska räkna med att stanna här till i början av nästa vecka.

Tack för alla fina sms o meddelanden här, på instagram o Facebook. De är omöjligt att svara på alla men ni ska veta att de värmer långt in i hjärtat.

Kramar från oss


På hotellet

Idag åkte vi hemifrån redan vid 06:30, så vi var i Stockholm rätt skapligt. Tog sen bussen från sjukhuset in till stan. Vi har strosat runt på stan, shoppar lite o bara struntat i att tänka på morgondagen. Men efter 17:00 idag så var de dags att ringa sjukhuset om operationstid. Vi ska vara på avdelningen senast 07:30 imorgon för Lucas är tvåa. Jo men de blir skapligt tidigt för oss. Vi får ta taxi tillbaka för hotellet ligger nästan vid Stureplan, så de är en bit bort. De är precis att vi hinner slänga i oss lite frukost innan vi måste iväg. Nu ska vi njuta av en kväll framför tv:n alla tre i den stora dubbelsängen med tvdosan i högsta hugg... Bör dock inte bli alltför sent.

Hej hej från oss!!!


Hjärnspöken

Hjärnan har gått på högvarv de senaste veckorna... och framför allt de senaste dagarna. Tankar som snurrar runt i huvudet o de är svårt att fokusera på något annat. Jag känner mig mest irriterad o arg på allt just nu. Varför?
 
Packningen är klar. Lite småprylar som ska packas i sista minuten bara. Annars har vi nog läget under kontroll. Imorgon går bilen mot huvudstaden. Astrid Lindgrens Barnsjukhus nästa. Ingen kul resa. Men vi hoppas på att denna ska förbättra Lucas liv. Imorgon ska vi dock ha en dag på stan o försöka skingra tankarna. På torsdag morgon bär det däremot av till sjukhuset för operation/ingrepp senare på dagen.
 
Vi vet fortfarande inte vilket ingrepp de har planerat, vilket i sig är väldigt frustrerande o nervöst. Jag känner hur oron bara blir större o större. Både jag o Peter drömmer väldigt mycket om nätterna nu om väldigt märkliga saker. Vi får inte alls den sömn vi behöver. Bara denna ständiga oro som häckar. Att söva Lucas är ett stort orosmoln. Som jag skrivit innan så innebär alltid en söving en risk men den är större på Lucas. Inför detta ingrepp så har vi fått mer förståelse för vad som kan hända (även friska barn...) och oron blev inte mindre. Snarare mer intensiv... samtidigt som den väcker mer förståelse för det de gör. Men jäkligt otäckt att lämna sitt barn i någon annans händer. O de är verkligen fruktansvärt när ens barn somnar ifrån än... de går inte ens att beskriva.
 
Ja de är inte bara sövningen som spökar. De är också hur Lucas framtid kommer att bli. Jag hoppas innerligt att detta ska hjälpa honom. För just nu i vårt läge så känner man sig så maktlös. Va tusan ska man göra? De är bara att gilla läget o köra på. Bryta ihop o komma igen.
 

Fokuserad

Idag har jag fixat o styrt. Packat o tvättat. Grubblat o klurat. Tror jag har koll nu. Men de känns alltid som att jag glömt något. Allt är inte packat än, men jag kan inte göra så mycket mer idag så nu lämnar jag resterande tills imorgon kväll när jag kommer hem. Mamma har varit här o lekt med Lucas o sällskapat lite :) Skönt, nu gick denna dagen lite fortare.
 
Lucas har börjat säga mormor nu i dagarna, ja på sitt egna lilla vis och bara när man frågar :) hihi då låter det nolnol istället och han är helt fokuserad. Hihihi supergulligt!
 

Organisera, packa, planera

Idag har jag min lediga dag. Den består av att organisera, packa o planera. Packningslistor har skrivits, tvättmaskinen snurrar  för fullt och huvudet går på högvarv. Allt för att inte glömma något viktigt. Vi packar inför nästan en vecka i Stockholm. Operationen/ingreppet är planerat till denna vecka. Vi åker tidigt på onsdag morgon o sen sker ingreppet på torsdag. Eftersom jag jobbar hela dagen imorgon så vill jag göra så mycket som möjligt idag.
 

Farsdag

Idag har vi firat pappor. Lucas firade sin bästa pappa o jag har firat min bästa pappa :)


Personlig almanacka

I veckan fick jag hem almanackan jag beställt. Jag är VÄLDIGT kräsen när det gäller almanackor och denna är vekligen ett guldkorn. Den har extra tjocka papper vilket för mig är väldigt viktigt. Har köpt den ett gäng år nu och alltid varit nöjd. Förra gången var första gången som jag valde fotografier på den och så även i år så klart :) Dessa finns att beställa på personligalmanacka.se. Där kan man välja bland flera olika designer på den eller egna bilder.
 

Som en käftsmäll...

Idag är det ett ledset mammahjärta som skriver. Mina killar sover skönt i dubbelsängen. De är lugnande. Själv sitter jag vid frukostbordet o tillåter inte mig själv att känna efter hur trött jag egentligen är. Natten har innehållit ren smärta.
 
Straxt innan halv ett i natt så vaknade Lucas o var ledsen. Jag lyfte över honom till vår säng men han kom aldrig riktigt till ro. Jag vet att jag hann säga till Peter att "Jag blir inte förvånad om han kräks nu..." varpå de kom upp en massa mat. Sen fortsatte de bara. Vi torkade med van hand och slängde i tvätten. Efter de skulle vi försöka få honom att sova vidare. Men han låg där o bara skrek. Kved. Man kunde riktigt se hur ont han hade. Han satte hälarna i madrassen o pressade sig uppåt (ett tydligt tecken på kraftiga uppstötningar). Sen kunde man tydligt känna stanken av den sura magsyran. Fy va ledsen han var. Så fruktansvärt ont.
 
Peter började gå omkring med honom i lägenheten, han var länge ledsen. Efter en stund så fortsatte han kräkas. Nä han sen började komma till ro så la sig Peter med honom i soffan för ligga halvsittandes med honom. Jag gick o la mig, men jag kunde tydligt höra in till sovrummet att de åkte upp o ner på honom. Sen dröjde de inte länge innan massor med slem kom upp o de var bara att rusa upp ur sängen igen. Trösta. Torka. Tvätta.
 
Vi har ju bara gått o väntat på att kräkningarna ska komma tillbaka. De har varit så här tidigare. Efter att ha varit utan mat några dagar så får magen på något sätt vila och ta igen sig sen går det ett tag, efter att man startat matningen igen, innan han börjar kräkas. Det är så vi upplever det iaf. MEN jag trodde inte att de skulle komma tillbaka med en käftsmäll. Jag trodde mer de skulle komma smygande, med någon liten kräkning morgon eller kväll. Men inte, en ren kraftig käftsmäll fick vi. Det kom från ingenstans.
 

Fönsterplats

Lucas har fönsterplats. Här sitter han o filosoferar o kikar ut på den fina utsikten (in i nästa rad med lägenheter). Räknar fåglar o sånt klokt. Här samlar han energi för att orka med morsan o farsans eviga tjat!
 
 
Lucas har fått låna bord o stol av sjukgymnasten. Bra skit, tycker han!

God morgon!

Nu ska jag straxt till jobbet, 2,5h lite lagom så där en grå torsdag. Sen är det skiftbyte i bregottfabriken! Jag åker hem o tar hand om Lucas, avlöser Peter som åker vidare till sitt jobb. Pussla med vår vardag är de enda vi gör här hemma känns det som just nu.
 

Jobbet nästa

Idag är det min tur att gå till jobbet. Låter ju helkonstigt, men hos oss är de ju så just nu. De senaste dagarna har varit bra. Även om de känns som att man mest går o väntar ut tiden. Nu ska jag äta färdigt frukosten o åka iväg till jobbet. Hoppas er dag blir toppen!
 

Ränderna går aldrig ur

Uppdatering av Lucas randiga förråd i större storlek :)
 
 
Kläder, Polarn o. Pyret

Kan själv!

Idag satte Lucas på sig ena strumpan själv för första gången :) Hihi, sötungen har försökt med de ett bra tag nu. Det brukar alltid sluta med att han blir sur o vill att vi ska hjälpa honom. Men idag lyckades han o då satt han o klappade händerna efteråt :) Han var så glad! Duktiga killen! Så liten. Så stor. Så medveten. Älskar dessa små framsteg, de värmer mammahjärtat speciellt när allt är som de är :) Stolt morsa här minsann!
 
 
Heja Lucas!!!! Hihihi....

På förskolan

Idag började vi dagen med att möta upp Pernilla o Alwa för en promenad. Innan vi gick hem sen så gick vi förbi förskolan. Barnen på dagis har frågat efter Lucas så vi passade på att gå dit när de ändå var ute o lekte. Vi kunde ju inte gå in med dem pga smittorisken men ute o leka är ju inget problem :) Det syntes på Lucas att han tyckte de var roligt att träffa barnen, fröknarna o sin assistent! Toppen blev de.
 

Förstoringar

För ett par veckor sen fick vi hem förstoringar som vi besällt. Äntligen har vi tagit tag i saken o framkallat lite bilder. De blev två stora förstoringar i tv-rummet, och tre förstoringar i sovrummet + lite mindre bilder.


 
Lite svårt att fota då de speglar sig från alla möjliga håll o kanter.
 
 

Julklappar

För en stund sen kom vi hem ifrån en promenad och nu har jag precis gjort lax o kyckling i ugnen för att frysa ner till matlådor. I förmiddags började jag slå in paket. Födelsedagspresenter o julklappar. Skönt att inte ha alla julklappar på samma gång :) Förra helgen blev vi klara med Lucas julklappar. Men än finns de några till att klura på :)
 

Vuxenpoäng

Oj oj oj vilka vuxenpoäng jag har tjänat in idag! Dem kan jag nog leva på resten av mitt liv. Först var jag o storhandlade med barn. Ja ni hör ju!! Hur vuxet är inte de??!! Ja sen har jag säkert missat hälften, o jag behöver säkerligen handla redan imorgon igen för längre än så har jag nog inte tänkt. MEN de var ett bra försök iaf. Hallå, jag har ju gjort en vuxengrej till jue. Jag har gjort kött i ugnen. Ja på låg temperatur. Så där så att det tar superlång tid för det att bli färdigt. Många timmar. Ni vet så att man nästan börjar öka temperaturen i ugnen på slutet för att man hunnit tröttna på att vänta o magen skriker efter mat sedan lääääänge. Eller inte nästan, man ökar helt enkelt temperaturen för man orkar verkligen inte vänta. Men gott blev de o det var väl värt det även denna gången.
 
 
Med unge i mataffär o tjänar massor med vuxenpoäng! Tips från mig till dig!

Lördag

Hej på er!
Hur har ni det denna lördag? Händer de något kul hos er i helgen? Här är de lugnt. Jag jobbade hela dagen igår och nu har jag långledigt eftersom vi inte kan lämna Lucas på dagis. Jobbar först på onsdag igen. Jag och Lucas har hunnit med att storhandla, sen har vi varit ute på en promenad, stannade till hos syrran en sväng också. Nu vilar vi lite medan köttet blir klart i ugnen. Idag ska vi göra grekisk pyttipanna :) Riktigt gott!
 
 

Tidsfördriv

Nu har jag varit hemma två dagar med Lucas. Imorgon är de "min tur" att jobba. Det är inte så kul att vara hemma bara för att Lucas ska hållas borta från dagis. Inte när de inte är något man räknat med. Lediga dagar är sånna man planerar o ser fram emot. Inte ett tidsfördriv till operation. Extra tråkigt när vi ändå inte kan gå till öppna förskolan, vara hemma hos kompisar eller att vi måste tänka på om folk är förkylda eller inte... osv. Ganska frustrerande faktiskt. Vi fördriver dagarna bäst det går. Igår uträttade jag ett gäng ärenden på stan o sen var vi hos pappa hela eftermiddagen o kvällen.
 
Idag kom mamma en sväng o då passade jag på att städa hela lägenheten (går typ inte att göra ensam med Lucas för man måste ha koll på droppställningen hela tiden så de blir inget gjort). Sen var vi ute o åt på eftermiddagen då en av mina syrror fyller år. Nu är de soffhäng som gäller. Har klickat hem ett par beställningar. Råkade vila lite länge på enterknappen o vipps, bara sådär så är de på väg hem i brevlådan! Alldeles för enkelt det där måste jag säga! Kläder till Lucas från po.p, en almenacka från personligalmenacka (som för övrigt är de bästa o de enda som duger enligt mig...) och en familjealmenacka.
 



EVELINA - MAMMA TILL LUCAS

JAG HETER EVELINA, ÄR 28 ÅR OCH BOR I VIMMERBY. MIN SAMBO HETER PETER OCH TILLSAMMANS HAR VI EN UNDERBAR SON, LUCAS, FÖDD 2011-07-16. HÄR KAN NI LÄSA OM VÅR NÅGOT ANNORLUNDA VARDAG, OM OVISSHET & KAMP OCH OM EN VARDAG SOM IBLAND BYTS UT MOT SJUKHUSMILJÖ.

bloglovin
bloglovin
RSS 2.0