Morfar häng

Idag är jag hemma med Lucas o Peter jobbar. Vi har varit på stan o nu har Lucas morfarhäng.


Gång på gång...

...slås benen undan för oss. Jag undrar hur många gånger man ska orka ställa sig upp efter alla fall. Idag är jag helt tom. Finner inga ord. Mitt huvud känns som ett enda virrvarr av planering, ändringar, funderingar, ilska, ledsamhet... Känner mig helt trasig.
 
Imorgon skulle vi ha åkt till Stockholm igen för operation/ingrepp på torsdag. Nu blir de inte så denna gången heller. Vi har ringt o pratat med både operationskoordinator, narkosläkare o kirurg. De säger att han måste ha varit hostfri i minst 2 veckor. Detta var inget vi visste. (För isf hade vi ju redan förra veckan kunnat ringa o ändra i planeringen...de hade ju underlättat.) Lucas har varit hostfri knappt en vecka. Det innebär stor risk att söva honom o skulle man göra de så är risken stor att han hamnar i respirator o inte kommer ur från den. NU vill vi ju givetvis inte att han ska opereras om de inte anser att de är tryggt o säkert. MEN är de inte typiskt!!?? Det ställer ju till det så mycket för oss alla tre. Jag o Peter kommer ifrån våra jobb o Lucas kommer ifrån dagis. Sen måste vi hela tiden tänka på att minska risken för att någon av oss ska bli sjuk.
 
Vi går här hemma o bara väntar på att kräkningarna ska sätta igång igen. Vi ju verkligen inte lämna Lucas på dagis. Om han går dit innan operationen så kommer han ju säkerligen åka på någon förkylning eller något annat. Detta leder ju till att jag o Peter måste pussla o turas om att vara hemma från jobbet o ta hand om Lucas. Så imorgon är de jag som är hemma... känns så märkligt allt detta. Så jäkla trist!
 
Vi har dock fått en ny operationstid om två veckor. Så nu håller vi tummarna hårt. Men jag vågar knappt hoppas.
 
Sen finns de andra funderingar. De har sen en tid tillbaka varit bestämt vilken operation som Lucas ska genomgå MEN när vi låg inlagda förra veckan så kom de upp på tapeten igen, efter att läkarna i Västervik pratat med kirurgen i Sthlm. Så nu står vi med tre olika alternativ som en kirurg i Sthlm ska bestämma. Troligen kommer vi inte få veta detta förrän samma dag som han ska opereras. Vi kan ju inte säga något... varken jag eller Peter har ju inget att säga till om. För vad ska vi säga? Vi har ju inga erfarenheter o tankar i de hela. Men denna ovisshet är så jobbig. Vi hade ju ställt in oss på den planerade operationen o nu är de inte ens säkert att de blir just den.
 
Nä nu ska jag ruska om mig själv o rycka upp mig. Jag har sen jag kom hem hållt på o packat upp allt o fixat iordning så gott de går.
 

Jeansskjorta

 
New in Jeansskjorta, Scotch and Soda

Har blivit med soffa

...o ingen är gladare än jag ;) hihi! Lycka! Japp i detta fall så kan jag säga ren o skär lycka om detta materiella ting ;) Äntligen byter vi ut Peters skinnsoffa. Den vill jag liksom inte beblanda mig med ;) De har varit ett tjat om soffa sen vi flyttade ihop. O visst, klart jag är glad att vi inte köpt någon tidigare. Nu vet vi ju vad vi (eller jag) vill ha ;) hihi.
 
Jag har varit o kikat på soffa idag o hittade en snygg till oss. Nu är den beställd o beräknas komma hem innan jul iaf! De ser vi fram emot. Ska bara inhandlas matta, filt o lite nya kuddfodral :) Så jag har ju lite o fixa med tills dess!
Just ja, sen vill jag ju att vi ska ha en taklampa också över soffbordet :)
 
 
Av alla 2000 tyger så valde vi detta ljusgrå.
 
Jag har velat lite mellan svart o ljusgrå soffa. Tidigare har jag velat ha en mörkgrå eller svart. Men nu har ju alla de typ redan och sen tycker jag de är så fint med ljusgrått. De mesta spillet vi gör här hemma ja de är ju Lucas mat, typ slangen går upp eller att han kräks. De kommer att synas minst på den ljusa soffan. Har sett hur kräkfläckar blir på mörka soffor o de ser så tråkigt ut. Sen är de väl bara att vara noga med inpregnering o skumtvätt. De känns bra iaf. Så nu är de bara att vänta! Hade ju velat ha den igår egentligen :P Ja ni vet hur de är.

Fixardag

Idag är de en liten fixar dag. Jag har min lediga dag o en lista som ligger på bänken över vad jag ska fixa. Vi åker ju till Stockholm på onsdag igen och eftersom jag jobbar hela dagen imorgon så måste jag packa idag. Sen ska de tättas, hämtas ut mediciner, planeras lite, beställa Lucas-grejer, ringa Lucas-samtal och besöka möbelbutiker. Packningen är väl den största biten... Sååå tråkig o sååå mycket att tänka på :P Men de är bara att bita i de sura äpplet.

Vad gör ni idag?
 

Lekterapi

Att de finns lekterapi på sjukhusen är guld värt! Tänk va mycket glädje de sprider till alla sjuka barn. Ulrika på lekterapin kom in varje dag till Lucas med nya leksaker o lekte en stund. Roligt för Lucas o skönt för oss :)
 

Äntligen hemma

Nu är vi äntligen hemma. Så skönt ska ni veta. Lucas är feberfri o nu hoppas jag att de sista av förkylningen försvinner. Vi har minskat ner maten lite för att försöka slippa kräkningarna. De senaste dagarna har de gått bra. Men nu gäller de bara att vi håller ut till operationen. Snart blir de alltså sjukhusvistelse igen. Tills dess; tvätta o packa om för de är ingen idé att börja packa upp.
 


 
Titt-ut lekte Lucas med min scarf när vi kom hem :)

Djur i bur

 
Djur i bur!

Dag 3

Ännu en dag har snart förflutit. De är synd att säga att dagarna går fort. Lucas vaknade idag med feber. En hängig o nedstämd kille på förmiddagen. Alvedon o ipren gjorde susen. Han har känts piggare idag. Ingen kräkning sen förra natten vilket är väldigt skönt. Han fort fortfarande bara vätskeersättning och har imorgon fått de i två dygn. Tror de ska börja med mat imorgon igen. Han har även fått gå igenom ett EEG idag, nu väntar vi bara på provsvaren.
 
Lucas har nu tillbringat tre dagar i en sjukhussäng. Ni kan ju tänka er. Han hoppar runt där i, sover i vår famn i den o på natten lyfter vi över honom i spjälsängen bredvid. Nu börjar man märka på honom att han snabbt tröttnar på leksakerna. Men de är bara att fortsätta o försöka underhålla honom.
 

Sjukhussängen, icke att föringa!

Nu ska jag krypa ner i sängen. Glömde tillägga sjukhussängen. MEN den är icke att föringa! Har Du höj-o-sänkbar-säng kanske?? Inte? Kan Du ställa in den så Du sitter upp?? VA? VA? Inte de heller nej? Kan du fälla upp ramla-ur-galler kanske? I olika lägen t.o.m. Nähe? Har du en tillhörande nopprig gul filt som de står Tillhör Landstinget på???? NU är Du avis va? De gula är väl den nya inredningstrenden? De där med madrasser som formar sig efter kroppen o fluffiga täcken o kuddar de är så 2000. Go natt!
 
 
Den går t.o.m att stänga in ungen i så han inte ramlar ur! Hur bra som helst!
Man vet liksom vart man har den, ja ungen alltså!

Kvar på sjukhuset

Vi är kvar här på barnavdelningen i Västervik. Lucas tillbringar hela sina dagar i sjukhussängen. Han är ju kopplad till vätskeersättningen som sitter fast i sängen samt att vi är isolerade pga hans förkylning. Så vi går här i ett yttepytte rum o nöter på varandra. Men de är skönast när vi är här både jag o Peter. Blir så mycket tråkigare när en av oss försvinner ut. I eftermiddags var Peter tvungen att åka hem. Har är ikväll på utbildning med brandkåren o de känns väldigt ensamt här. Vet inte om han kommer sent ikväll eller imorgon.
 
Lucas vaknade med feber i natt igen o vid ca 02 så var kräkningarna ett faktum. De går att ställa klockan efter honom. Otroligt märkligt tycker vi alla. De är mycket löst i luften just nu vilket gör att tankarna går på högvarv. Mycket ovisst, ja som vanligt.
 
Idag bytte man ut maten mot vätskeersättning och har ökat upp mängden. Han har haft 40ml/tim och nyligen ökade vi igen till 50ml/tim. Han har ju nu i flera dygn legat under den vätskehalt som kroppen behöver. Han har sovit mycket idag. En timme på förmiddagen och i eftermiddags somnade igen o sov en timme i sängen o fortsatte att sova ytterliggare två timmar i min famn. Han var väldigt slö så de beslutade sig för att väcka honom o ta lite prover. Men nu har han piggnat till o vi får se hur sen kvällen blir för lilleman här. Han hade feber på förmiddagen men nu är den borta. De är bara o vänta o se hur natten blir.
 
Nu är Lucas nybadad o vi ska bara softa framför tv:n, har precis beställt in lite kvällsfika av dem på avdelningen. Här är de full roomservice eftersom vi inte får gå ut o fixa de själva.
 

Ett tufft liv...

Tänkte passa på o skriva några rader o uppdatera er om vad som hänt/händer just nu.
 
Igår gick jag till jobbet som vanligt. Peter var hemma o VAB:ade pga att Lucas haft feber under helgen. Men han var pigg, de var på stan en sväng o han var så glad. Straxt innan två vänder de tvärt. Jag får ett sms efter två om att han kräkts upp all mat o var jättegnällig. Nästa sms kommer till mig efter fyra. Han hade kräkts massor igen. När jag kommer ut efter sista synundersökningen på jobbet så får jag veta att Peter har ringt o att Lucas kräkts en tredje gång och att jag skulle skynda mig hem. Ni kan ju tänka er den paniken. Den hemresan! Väl hemma ligger P o L i våra sängar. Liten är helt utslagen o febrig. Vi ringer Västervik o de tycker vi ska komma in akut.
 
Lucas hade då inte fått behålla någon mat sen kl 14. Väl här blir Lucas inlagd för uppvätskning. Vi kommer upp på rummet straxt innan 23 och då kommer narkosen o ska sätta en infart. De lyckas inte som vanligt. Lucas är extremt svårstucken och de gör några försök som misslyckas totalt o så säger de bara att de är ingen mening att fortsätta sticka. Så de kunde inte sätta dropp. Vi har avvaktat med vätska under natten. Tror Lucas o vi somnade kring 24:30.
 
Vi vaknade med ett ryck efter 05 imorse av att Lucas började kräkas mängder i två omgångar. De kom ju endast upp galla. De var så hemskt. Han hade ju inte fått någon mat på 12 timmar så de fanns ju inget att kräkas. Hans lilla lilla kropp vred sig av smärta.
 
Idag har han varit ganska pigg under dagen. Han har inte haft någon feber. Han har suttit här i sängen o lekt lite :) Men nu börjar febern smyga sig på igen tror jag o han sitter just nu i sin mormors famn o myser. Han är riktigt hängig, gnällig till o från. Tankarna går ju hela tiden till om han ska börja kräkas igen. Med den hastigheten han får maten på just nu (30ml/tim) så kommer vi inte upp i tillräcklig vätskemängd per dygn. MEN förhoppningen är ju att han ska få behålla den, för börjar han kräkas så blir de ju inte heller bra.
 
De finns inte så mycket mer att säga just nu. Vi är ganska nedstämda över att de aldrig blir bra. Men vi håller hurmöret o modet uppe. Humorn är vår bästa vän o trots allt elände så skrattar vi o skämtar väldigt mycket :)
 
Kärlek till er från oss!
 
 

Kan själv :)

Haha, de är så kul nu när Lucas är så medveten om hur saker o ting ska vara. Som t.ex. när man ska ta på honom. Så söt :) hahaha... Ni skulle se när han försöker ta på sig strumporna. Härliga unge!
 

Denna ständiga oro

Om jag var zombie i fredags på jobbet så kommer jag att vara om möjligt ännu mer zombie idag... Vi har kanske sovit fyra av nattens timmar, då ej sammanhängande. Resterande har vi tampats med kraftig hosta o ännu värre kräkningar. Så slemmiga att han knappt fick ur dem själv. Jag vaknade av Lucas hosta kring 01 o låg vaken o bara väntade på att han skulle kräkas. Efter två väckte jag Peter o sa att nu kommer de snart... De gick en liten stund till sen kräktes han massor med slem. Någon mat fanns ju inte kvar sen kvällen. Sen höll de på fram till efter 04 och jag kanske somnade igen vid 05 efter mycket om o men. Man blir inte människa när de håller på så här. Den oron man ligger o bär på under natten är obeskrivlig. Den kryper långt innanför skinnet och den är svår att bli av med. Man blir inte av med den. Även om de skulle vara så att de är lugnt ett tag så finns den där ändå... långt inne sitter den som något som suger energi ur än.
 
Nu sitter vi mest o funderar på om vi inte ska ha hemma Lucas hela veckan. Han måste bli frisk nu och om han går till förskolan så är risken att han åker på något annat väldigt stor.
 
 
 

De fortsätter

Helgen har flutit på. Kräkningarna kommer o går. Morgon, dag, kväll, natt... finns inget direkt mönster. De bara kommer :( Senast nu ikväll precis innan han somnade. I natt satt jag med Lucas på golvet o han kräktes massor, hade precis gett honom alvedon mot febern när de satte igång. Eftersom Lucas hade feber natten som var så är Peter hemma o VAB:ar imorgon då han inte får gå till dagis.
 
Annars har vi haft en lugn helg. Min största oro just nu är att Lucas inte ska bli frisk tills vi åker till Stockholm igen... Håller tummar för att han ska pigga på sig. Hatar de här just nu. Visst han kräks ju ändå men han har även en sån jobbig hosta.
 

Tommy Hilfiger

När vi var i Stockholm så var vi inne på Tommy Hilfiger. En favvobutik helt klart. Hittade där en kofta och tyvärr så fanns bara stl XL kvar. Klart att jag letade fram den på nätet o hittade den där i min storlek :) Nu har den kommit hem o jag är mer än nöjd :)
 

Punkrocker

"Morsan", sa Lucas. "Jag är en punkare! Punkrocker!" Okej tänkte jag, då var vi visst i nästa fas i livet...

 


Att släppa kontrollen

I eftermiddags fick jag ett sms av Peter. "Nu spydde han......" Ni kan ju tro att hela jag stelnade till. Och att få läsa detta på jobbet, några mil bort! Jag bad om detta. Sa till Peter imorse innan jag gick att han skulle messa mig om de händ... speciellt efter denna natten så ville jag veta. Tänk att jag plågar mig så. Jag känner mig ju ännu längre bort när jag inte kan vara där o ta hand om liten. Nu tvivlar jag inte på att Peter inte klarar av de MEN att släppa kontrollen är inte lätt. O när ens barn inte mår bra då vill man ju inget hellre än att finnas där. De gjorde så ont i mig.
 
Jag har gått som en zombi idag. Är jättetrött o laddar för att gå från soffan till sängen. Jag behöver de. Vi behöver de. Lucas har feber. Han har varit väldigt hängig hela dagen. Men ikväll var han ändå ganska glad, men väldigt trött o medtagen. Jag gjorde iordning honom för natten sen satte vi oss i soffan för att mysa. Efter ett tag så märker jag att allt inte står rätt till. Han var inte riktigt sig själv o jag kunde höra att han lät konstigt. Som att de vände sig i magen för honom. Mycket riktigt. Kort därefter börjar han kräkas kraftigt. Vi tar ut honom till skötbordet för att få av honom o mig alla kräkkläder. Där sitter denna lilla stackare o har kväljningar som inte är av denna värld. Jag blir så fruktansvärt rädd för efter varje kväljning så följer ett andningsuppehåll.... man börjar automatiskt dunka o stryka honom hårt över ryggen, eller skaka lite på honom för att de ska lossna för honom. Så här är de i stort sett varje gång. Dessa jäkla andningsuppehåll. Ibland kan man se att ansiktet sakta antar en blånad ton. Jag har tappat räkningen över hur många gånger de hänt. Skräcken sitter i... o jag vet inte hur många gånger vi räddat livet på denna lilla kille.
 
Vi hoppas på en natt med sömn. De behövs efter en mardrömsnatt. Ta hand om varandra!
 
 
Just nu känns den där operationen, som förhoppningsvis ska hjälpa oss, väldigt långt borta! Vi både vill o inte vill. Så blandade känslor. Klart man aldrig vill att någon ska söva ner o skära i ens barn. Men just nu känns de som att de är enda alternativet... för lyckas vi verkligen rädda livet på honom om/när de blir en nästa kräk omgång... Dessa tankar snurrar ständigt i mitt/vårt huvud. Vilket är den största risken? Att söva ett Lucas o allt vad det innebär eller låta kräkningarna vinna över oss? Det är den tunga ryggsäcken vi bär på.

Finaste Mia

Länge har jag och Mia följt varandras bloggar och på senare tid även instagram. Kommer inte ihåg vem som hittade vem eller när de var. Vi kommenterar hos varandra dagligen, ett litet livstecken ni vet ;) hihi... Vi har aldrig träffats, ändå känns de som att vi känner varandra. För en tid sen började vi även maila varandra. Där kan man vara lite mer privat, skriva sånt man inte vill att alla ska veta. Mia är så bra på att veta exakt vilka punkter hon ska trycka på när hon skriver till mig. Känns ibland som att hon läser mig som en öppen bok. Läskigt, speciellt när vi aldrig träffats ;) En dag ska vi ta o fixa till den där dejten! De ska vi!
 
Igår kom de ett brev på posten. De var från Mia o hennes fina familj :) Ni kan tro att jag blev glad. Tänk att de finns så fina människor där ute. De värmer så i hjärtat. Tack Mia för att du är så fantastisk o för att du vet vad vi behöver :) Tänk, jag som lääääängtar efter att gå på bio! :) Kunde inte bli mer rätt!
 
 
Kärlek till dig o din familj <3

Skräcknatt

Idag känner jag mig mer som ett vrak än en hel människa. Sitter just nu vid frukostbordet, börjar en timme tidigare idag för vi har morgonmöte o jobbar till 18. Peter har sin lediga dag idag, han o Lucas sover äntligen gott.
 
Här har vi haft ännu en skräcknatt. Vi vaknade ca 23:30 av att Lucas var lite gnällig. De där vanliga tänkte vi o Peter lyfte över honom i vår säng. Då brukar han somna om med en gång, men inte i natt. Han var ledsen o vred o vände på sig. Man märker då hur han lider, säkert ont samtidigt som han mår illa. Efter bara ett par minuter så började han kräkas. De var så hemskt. Jag satt där o grät samtidigt som jag skulle trösta Lucas. Denna gången var kräkningarna så kraftiga (inte på de sättet att de kom mer mat utan själva hulkningen...svårt att förklara...). De kändes som att hela magen skulle följa med ut. Asså de var så märkligt. Riktigt läskigt. Efter en stund tog Peter upp honom i famnen o gick runt med honom. Han somnade efter ett tag på hans axel. Tyvärr var inte de långvarigt innan de satte igång igen o han började kräkas i Peters famn istället. Denna omgången höll på i minst en och en halv timme.
 
Natten har fortsatt i samma anda. Lucas har vaknat flertalet gånger av att han mår dåligt o har ont, samtidigt som man hör hur de sura uppstötningarna åker upp o ner. Man ligger där o hör hur han skriker, vänder o vrider på sig o vi vet att vi inte kan göra något. Man ligger ju som på nålar. Tårar trillar och hemska tankar snurrar runt i huvudet. Jag tror vi har varit vakna mer än vi sovit i natt. Lucas vaknade vid 06, men vi gav honom lite alvedon o Peter har lyckats få honom att somna igen... nu snarkar de gott.
 
När han har så här ont så vill han inte att man tar på honom. Han puttar bara bort våra händer o de känns så jobbigt att inte få hålla om honom som man vill.
 
Själv ska jag ladda om nu. Om några minuter går bilen till jobbet. Hej Pokerface!
 

Lucas namnsdag

Idag har Lucas namnsdag :) Då får man fira med paket!
 
 
Ett gäng djur fick han :)

Breakdance

Breakdance... ja... eller nåt sånt. Lite svårt att hänga med ungdomen nuförtiden. Nåt är de iaf. Eller så ligger han väl som vanligt o slickar på golvet. De är också helt normalt. Dagens ungdom gör så.
 

Varför bryta en "vana"?

Här hemma ringde klockan som vanligt vid halv sju. Lucas vaknade med en gång o börjar snacka. Men de tar inte många minuter innan kräkningarna är ett faktum. Han får upp all mat o lite slem. De har ju blivit en vana. Man får på något sätt gilla läget.... Fast aldrig acceptera!

Men hej, nu är de bara att ställa om. Jag har precis lämnat Lucas på dagis o nu bär de av mot jobbet. Pokerfacet är påklistrat o nu får jag ta tag i dagens utmaningar. Finns ingen tid att deppa ihop.


Förskolan

Jag blir så otroligt glad över att veta att Lucas har de så bra på förskolan :) Han gillar verkligen att vara där. O de är så härligt att få se bilderna de tar där på dagarna. De värmer i hjärtat o de känns tryggt att lämna honom där. Vi är så nöjda med både hans assistent My o de andra fröknarna.
 
BILDER: lånade från Skogsbacken
 

Triss i kusiner


 
Lucas, Emma o Alva. Fina ni!

På foten

Vi har velat fram o tillbaka o funderat över hur vi ska göra med Lucas fötter i vinter. Kängor eller inte? Vi har iaf kommit fram till att de känns onödigt. Han kan inte gå o kommer heller inte kunna de än på ett tag om han någonsin kommer kunna.... Kängor känns bara klumpigt o i vägen för honom. Han kommer troligtvis sitta i vagnen den mesta tiden. För är de en solig vinterdag så har vi ju solbekymmret, o då kan inte Lucas vara ute i det ljuset.
 
Vi har därför bestämt oss för att inte köpa några vinterkängor i dagsläget utan köra på en ullstrumpa närmast foten, eventuellt en raggsocka (när kylan kräver) o sen ett par tosser. Vi tror detta kommer att bli det bästa. O skulle vi se att han är i behov av ett par skor, ja då tar vi de då.
 

ID-kort o måndagssnack

Idag har jag haft min lediga dag. Det innebär att jag o Lucas haft massor med tid att bara hänga :) Vi mötte upp Emma på stan o där skulle de först fotograferas. Vi behövde en ID bild på Lucas till ett tillstånd. Sen gick vi vidare till JC. Jag var ute efter ett par jeans. Egentligen vinröda, men efter att ha provat mängder, o letat massor så la jag det åt sidan. Alla byxor är ju jämt för korta till dessa långa ben. Så de fick bli ett par mörkblå istället. Hade ju endast två par byxor innan som jag kunde ha. Alla andra är för stora. Japp de här med byxor är verkligen sååå krångligt! Så svårt att hitta byxor som är tillräckligt långa. Men nu är jag nöjd iaf :)
 
I eftermiddags var vi på tecken till tal kurs. Nu blir de soffhäng. Ingen träning än för min del. Här är de fortfarande en förkylning som hänger över mig o Lucas. Men imorgon blir de jobb o dagis iaf.
 
 
Hahaha... hur gulligt blev inte det här då :)

Geggamoja

Klart vi hann in på Geggamoja när vi var i Stockholm. Något annat fanns inte i Lucas värld. Vi SKA dit sa han... ja o då gick vi ju så klarat dit också. Nu har vi t.o.m stämpelkort där ;)
 
 
Pyjamas, vilket för övrigt är de bästa och ett par byxor :)

Hettsäta

Den lille mannen med slangen äter hela hans vakna tid. De enda man hör här hemma är "Morsan, mat mat mat mat....." Skavsåren i öronen är ett faktum. Inte nog med att mini äter hela tiden, nu har han även börjat hettsäta! Jag kom nämligen på honom med att fiffla med knapparna på matpumpen tidigare idag! BUSTED, än en gång!
 

Bullar

Igår bakade jag chokladbollar och idag slog jag till på kanel- och kardemummabullar. En sats av varje :) Lite rastlös här hemma...


BUSTED!!

Jag är övertygad om att de är han med slangen! Ni ser att jag lyckats fånga honom på bild. BUSTED skulle man kunna säga! Det är hans verk. Helt övertygad! Temat här hemma går som en röd tråd genom hela lägenheten. Vart han än dragit fram så är de en enda röra.

 


Sjuklingar

Vi är hemma nu. Har landat lite. Lucas är genomförkyld o även jag. Vi har haft kräkkvällar o nätter de senaste dagarna. Även hemresan igår startade med en kräkkavalkad i bilen. Asså jag har aldrig varit med om så konstiga kräkningar han har. Han hinner knappt kräkas färdig innan han börjar hulka igen. O så kan de hålla på länge... tänk va mycket energi de tar från den lilla kroppen. Man vet ju själv hur de är när man är sjuk. Sen är mycket av de som kommer upp bara magsyra o ev galla :( .... när maten redan kommit upp.
 
Idag har vi en riktig hemmadag. Myskläder o ett ständigt torkande av stor o liten näsa. Peter är precis hemkommen från träning o handling. Skickade med honom en lång shoppinglista på apoteket. Nu ska vi väl klara oss ett tag.
 
 
Bilder som är tagna innan den tänkta operationen.

Oväntad vändning

Här är de tungt. 20 minuter innan operation så blev de beslutat att vi ska skjuta på den. Lucas har blivit förkyld o har fått feber. Han är redan innan ett riskbarn att söva men med förkylningen skulle de bli hög risk. Självklart vill vi ju inte genomgå den som läget är nu. MEN de är ju så typiskt att de händer just nu. Ni kan ju tro att jag bröt ihop. Jag känner mig som sju svåra år. Rödgråten o svullen.

Att hela tiden kastas mellan olika saker att ställa in sig på är väldigt påfrestande psykiskt. Vi känner oss helt nedslagna o ledsna.

Vi är tillbaka på hotellrummet. Åker hem först imorgon. Lucas är verkligen jätteförkyld o hängig. Han har en hemsk jobbig hosta o kräks om vartannat. De blir en lång kväll o natt här...

De känns jobbigt att åka hem. Det lockar inte att åka hem till en vardag full med riskfyllda kräkningar. Jag är rädd för att åka hem. Vi hade verkligen räknat ner o hoppats på att denna operation skulle hjälpa oss. Vi har iaf fått en ny tid om några veckor.


De som skulle ha blivit så bra

Hade sett fram emot gårdags kvällen. Att bara få lägga sig på hotellsängen o mysa. Hålla hårt om Lucas. Istället var han ganska gnällig när han skulle somna. Efter en stund så slocknade han o jag la honom i sängen.

De dröjde inte länge tills han började göra alla dessa lustiga ljud han kan ha för sig. De där ljuden som får våra hjärtan att fastna i halsgropen. De var flera gånger jag rusade fram till honom. Mycket riktigt... Tillslut kräktes han lite i sängen. Inte så mycket. Men han var väldigt ledsen så jag tog upp honom i famnen. De var ungefär så långt jag hann innan kräkkatastrofen var ett faktum. Under en timme satt vi med Lucas på golvet... Han kräktes om vartannat samtidigt som han flera gånger också fick problem med andningen eftersom slemmet var så otroligt segt.

Den mysiga kvällen slutade i kräkkatastrof o med en gråtande mamma i sängen.... som så många gånger förr...

Nu tar vi nya tag inför denna dag. Vi ska snart infinna oss på Astrid Lindgrens Barnsjukhus... Vill verkligen inte det här... ;(

 


Checkat in

Idag har de varit en fullspäckad dag. Först den långa resan och sen till sjukhuset. Vi fick prata med kirurg, narkosläkaren o en sjuksköterska. Känns som vi sprungit skytteltrafik mellan de olika avdelningarna. Lucas opereras i morgon eftermiddag. Så i natt sover vi alla tre på hotell. Imorgon checkar jag o Lucas in på barnkirurgiskaavd medan Peter bor kvar på hotellet. De fanns ingen plats på avd redan idag så därför blir de hotell även för oss.

Vi blev glada när vi fick se att de fanns badkar på rummet. Så ikväll tog jag o Lucas oss ett bad, de kommer nog dröja innan Lucas får bada igen.

Hoppas vi kan sova i natt, vi kan behöva ladda batterierna inför morgondagen. Sov gott fina ni. Nu ska vi mysa...


Att vilja ha de någon annan har!


Lång resa framför oss

Idag åker vi till Stockholm. Astrid Lindgrens Barnsjukhus nästa. I eftermiddag väntar narkosbedömning inför morgondagens operation/ingrepp. Fy det är så mycket tankar som snurrar. Det är alltid en risk att söva någon, MEN en större risk att söva Lucas. De går inte att komma ifrån dessa tankar som snurrar runt i huvudet. De säger ju t.o.m i Stockholm att Lucas är ovanlig för dem.
 
Sen funderar vi ju mycket på resultatet. Kommer detta hjälpa Lucas o oss? Vem gör vi detta för? Är de verkligen för Lucas skull som vi utsätter honom för detta? Många tankar med andra ord... jag går in på vad de handlar om längre fram.
 


Jag vet att sista bilden är suddig men tycker han är så go där... :) Min lilla skrutt.
Jag älskar dig till månen o tillbaka igen och mycket mer än så...

Fullspäckad dag

Vi har ju faktiskt inte bara packat idag. Jag såg till att denna tisdag skulle bli fullspäckad för att slippa sitta o grubbla över allt som komma skall dessa dagar. Den tiden kommer jag ha tillräckligt av ändå. Så idag har mamma, Sandra, Alva o Emma varit på besök :) Vi har varit på stan en sväng, lunchat och sen myst o lekt här hemma. Sen kickade jag o Lucas igång dagen med en långpromenad innan frukost.
 


Packat

Idag har det packats här hemma. Hatar att packa. Skriver först långa listor och plockar sedan fram, i och bockar av. Vi packar för ett ovisst antal dagar på Astrid Lindgrens Barnsjukhus... :( Blä, ingen resa vi ser fram emot! För varje gång man packar för sjukhusvistelse så blir det bara jobbigare o jobbigare. Mer o mer ångest...
 
 
Sen gäller det att strukturera upp packningen. Peter kommer att bo på hotell och jag o Lucas på sjukhuset. Ev bor även jag o Lucas på hotell första natten. Bilen kommer att vara parkerad på sjukhuset så de gäller att Peter har smidiga väskor till hotellet. Nä fy, de känns som att packningen är en enda röra... o som att jag gett upp det. Skiter i de nu. De blir som de blir liksom.

Fina ni!

Tack än en gång för alla era stöttande o kärleksfulla ord. De värmer o stärker... Jag sitter med tårarna brännandes bakom ögonlocken när jag läser allt ni skriver. Orkar inte svara på alla kommentarer så jag skickar här ett stort gäng kramar till er. Ni behövs på vår resa. För nu väntar några tunga dag... mer om det senare...
 

Förtvivlan o hemska tankar

De enda orden som snurrar i mitt huvud just nu är Tänk om... Tänk om... Tänk om... Jag plågar mig verkligen med dessa tankar vet inte hur jag ska bli av med dem. Min kropp är otroligt trött idag och jag känner mig skärrad. Mörbultad efter att ha gråtit floder.
 
Igår kväll när vi kom hem från svärmor så bar vi in Lucas direkt i hans säng. Efter en liten stund vaknade han o jag la över honom i vår säng. Han somnade om med en gång. Jag o Peter borstade tänderna o gick o la oss. Vi låg o pratade en liten stund o sa go natt. Efter en liten stund kände jag den där skarpa, fräna lukten. Jag började känna med handen vid Lucas o mycket riktigt HAN HADE KRÄKTS. Jag rusar upp ur sängen o tänder lampan o vi börjar riva o slita i Lucas, torka honom o tar bort hans kudd. Han vaknar inte... eller jo efter en stund givetvis när vi har hållt på med honom ett tag o lampan varit tänd. Eftersom han har specialmat med förtjockningsmedel (gör att maten blir tjockare när den hamnar i magen o därmed svårare att kräkas upp...) så är den tjockare o klumpig när den kommer upp. En stund efteråt så ligger han o sväljer sina uppstötningar o jag o Peter hänger över honom, släpper inte blicken från honom... tillslut kan vi släcka lampan igen o lägga oss... inte för att sova. Nej, de är nu allt kommer över oss...
 
Där ligger både jag o Peter VAKNA med Lucas emellan oss. Inte ett ljud hördes av hans kräkning. INTE ETT LJUD. Han vaknar inte av det heller. HAN VAKNAR INTE. Jag grät som ett barn efteråt. Länge. De enda som snurrar runt i mitt huvud är att om vi inte hade märkt något så hade han kvävts. Tänk om vi inte gått o lagt oss då. Tänk om vi också hade sovit o inte vaknat... Alla dessa tankar håller just nu på att äta upp oss inifrån.
 
Idag är det jag som håller extra hårt om min son... än en gång blir vi väl medvetna om hur skört livet är... hur liv o död på något sätt går hand i hand med varnadra... Fy jag mår illa!
 
 
 

Stora framsteg

Lucas gör så stora framsteg och vi slutar aldrig att förvånas. Härom dagen var första gången som han tog tyngd på sina ben UTAN sina skenor o skor o stod upp medan man höll honom :) Igår var första gången jag fick se de :) Det värmer så i hjärtat o jag fortsätter att förundras över dessa superkrafter denna lilla kille besitter. Tänk va mycket han lärt sig som vi trodde var omöjligt. Han är en väldigt nyfiken kille och det är det som gör att han hela tiden utvecklas så mycket.
 
Igår när jag kom till mamma efter jobbet och Lucas stod där vid bordet utan skor o skenor.... asså här pratar vi TOTAL LYCKA! Dock står han o översträcker sina ben ganska mycket så vi måste kolla med sjukgymnasten om de är okej eller om de kan vara dumt i längden. Men just nu njuter vi av dessa framsteg. Jag känner att jag är så beroende av dessa ljusglimtar då jag annars känner mig som ett vrak. Nära bristningsgränsen.. De är så mycket tankar som snurrar i huvudet just nu.
 

Tar igen oss o laddar för middag

Här har vi startat denna lördag rätt lugnt. Eller jag gav mig ut på löparrunda vid 7:30 efter att ha legat o dragit mig en stund :P  Sen har vi städat lägenheten. Jippi, lagom kul då men väldigt skönt efteråt :) Sen har vi varit o handlat lite. Jag o Peter har tagit igen oss i varsinn soffa en stund. Jag har gått igenom de senaste dagarnas bloggskörd. Har ju varit borta både torsdag o fredagskvällen så jag låg regält efter. Men nu är jag ikapp. Så nu kan ni ju lugna ner er med bloggandet några minuter så jag hinner ta igen mig lite innan ni lagt upp tusen inlägg igen :P Lucas har precis vaknat så vi sitter o kurar här i soffan han o jag.
 
Snart bär det av till svärmor för middag. Sköna kvällar vi haft de senaste dagarna. Bara åkt runt o satt oss vid dukade bord. Men jag tycker allt att de är vi värda. Helt klart värda :)
 
Ha en fortsatt skön lördag o helg :)
 

Bästa besöket

Fick bästa besöket på jobbet idag!!!


Habilitering o BVC

Fullt upp denna morgon innan jag ska till jobbet. Vi har både inbokat besök hos sjukgymnast o BVC. Sen väntar en heldag på jobbet o middag hos mamma ikväll. Skönt att ha något att se fram emot. Hoppas ni får en skön fredag!


Firar pappa!

Ikväll är vi hos pappa o överraskade honom på hans födelsedag :)


Möte mitt i veckan

Idag började dagen med möte med barnomsorgen. Nu är jag hemma en snabbsväng o ska slänga i mig lite mat innan resten av dagen består av jobb. Onsdag, halva jobbarveckan har gått o snart är de helg igen :) Skönt, o för oss är helgen fullspäckad!
 

Gårdagens Lucas

Innan bajsblöjan som totalkvaddade gårdagens outfit så hann han iaf att ha dessa kläder på sig några timmar :)
 
 
Hoodjacka o byxor, Polarn o Pyret

Ledsen i hjärtat

Jag känner mig riktigt ledsen idag. Ni vet så där som att musten bara gått ur mig. Lucas har sovit oroligt i natt, inte så att han har vaknat en massa men vridit o vänt på sig. En gång var jag uppe o rev runt i hans säng, jag var övertygad om att han höll på att kräkas. Men han svalde allt o sov vidare.

Jag vaknade innan Lucas idag, låg länge o lyssnade på honom o väntade på att kräkningarna skulle börja. Han vaknade, vi gick upp, han lekte, vi åt frukost... Jag hade ont i magen hela morgonen, vaksam på varje liten grej. De kom inget. Började långsamt acceptera o pusta ut att vi fått en kräkfri morgon.

Sen var de dags att byta kläder på Lucas. Jag hann bara ta av honom pyjamasen så börjar de. Han sitter på skötbädden o kräks tills de inte kommer upp mer o jag känner hur hela jag snart rasar samman. Gråtfärdig.

Men nu kickar vi igång denna dagen på jobbet... Heja! Svårt att ställa om från ledsen till trevlig o glad, men de har jag gjort så många gånger förr så de ska nog gå idag också... Men de tar fysiskt o psykiskt de gör de...


Fullspäckad dag!

Idag har vi varit på öppna förskolan o träffat andra mammor o barn. Skönt att gå dit tycker jag o bara hänga lite. Sen har vi haft möte här hemma om lite som rör hur vår vardag ser ut med Lucas... Vi har även varit på Tecken till tal kurs och jag är ganska nyligen hemkommen från en löparrunda. Japp fullspäckad dag med andra ord!
 
Nu blir de en lugn o skön kväll i tvsoffan. Ikväll börjar de svenska Project runway, jag som sett typ alla amerikanska avsnitt måste ju givetvis se detta också :) Gillar skarpt! Sen är visst morsorna på tv efter de och det kan jag ju inte missa.
 
Imorgon väntar ännu en jobbardag!
 
 
Finaste fisen

Kräkmorgon

Veckan kunde ju ha börjat bättre. Men visst, det har ju blivit en vana. Lucas sov till 7:30 idag. Hörde att han låg o pratade i sängen så jag gick in till honom o satte honom upp. Han började kräkas nästan med en gång. Allt kom upp. Skitmorgon! Från glad kille till otroligt ledsen kille på bara några sekunder. Han har sedan dess rapat hög flera gånger varpå det kommit uppstötningar då allt kommer upp i munnen men han kräks inte. Väldigt påfrestanden för en sån liten kille. Tror mamma hjärtat har åkt upp till halsgropen för att stanna. Shit va lustigt han beter sig... läskigt att höra o se. Måste vara vidrigt för honom. När dessa stunder kommer så blir han lite ledsen men emellan så är han glad vilket är så skönt att se.
 
Nu ska vi till öppna förskolan. De struntar vi iaf inte i.... har ju min lediga dag. Dock väldigt upp bokad med möte o kurs på eftermiddagen.
 



EVELINA - MAMMA TILL LUCAS

JAG HETER EVELINA, ÄR 28 ÅR OCH BOR I VIMMERBY. MIN SAMBO HETER PETER OCH TILLSAMMANS HAR VI EN UNDERBAR SON, LUCAS, FÖDD 2011-07-16. HÄR KAN NI LÄSA OM VÅR NÅGOT ANNORLUNDA VARDAG, OM OVISSHET & KAMP OCH OM EN VARDAG SOM IBLAND BYTS UT MOT SJUKHUSMILJÖ.

bloglovin
bloglovin
RSS 2.0