Tandläkare och vaccination

Idag har vi varit i Västervik hela dagen. Först var vi hos specialisttandläkaren med Lucas. De är en tandläkare från Kalmar som kommer till Västerviks sjukhus då och då så man slipper åka så långt. Efter de så var det ju givetvis dags för lek på lekterapin. Vi var även på barnmottagningen och där fick Lucas influensavaccinationen för i år. En helt hysterisk kille som de knappt gick att hålla fast. Nålen kröktes och åkte ut så de blev två stick på vår vilding. Han vet så väl vad som ska hända när de kommer med nålen. Blir bara svårare att hålla honom stilla. Men han blir snabbt glad igen så de känns väldigt bra. Sen lekte vi ju så klart lite till på lekterapin. De viktigaste på hela dagen :)
 
 

ALV:s höstmarknad

I helgen fick vi tid till att gå ner på Astrid Lindgrens höstmarknad. Mysigt att gå runt där bland syltar o marmelader, fårskinnsfällar och barnkläder, god mat o godis och dessa härliga skådespelare.
 
Jag har länge velat ha en fårskinnsfäll. Dock har jag varit lite osäker på vilken färg jag velat ha. Nu blev de en svart fäll som är mörkgrå i topparna. Tycker den gör sig bra till vår ljusgrå soffa. Annars älskar jag de gråmelerade fällarna. Jaja... vem har sagt att de inte blir fler tids nog ;) Den kommer bebis sova gott på hoppas jag. Lucas kallar det för matta. Haha!
 
Dök också på lite barnkläder. Hemmagjorda grejer. Det blev ett par små svarta byxor och ett par miniraggsockor till bebis i magen.
 
 

v.26

Nu springer de iväg. 15 veckor kvar tills det är BF för denna lilla vilding i magen. De blir bara mer och mer rörelser. Bebis lever verkligen rövare inne i magen. De är så mysigt att känna på magen o när man känner något hårt så trycker man till lite lätt... då åker de undan o troligtvis har man puttat undan en liten fot :) Hihi... kärlek.
 
Bebis: Barnet är ca 23 cm långt mellan huvud och stjärt (ca 35 cm långt) och väger ca 810 gram i början av veckan och ca 930 gram vid veckans slut. Barnet kan andas in och ut och tränar sig genom att fylla lungorna med fostervatten. Ögonen är färdigbildade och kan nu öppna och stänga dem. Barnet reagerar med högre puls när det hör ljud, det börjar även reagera på beröring runt denna vecka. Ytteröronen är helt färdiga.
 
Nu växer magen rejält och en del kvinnor får hudbristningar. Hudbristningarna beror sannolikt på hormoner. Ofta kliar de rejält om huden brister.
 

Bebis i v. 26, 25+1

Våra nätter

Nu har vi haft några bra nätter med Lucas. De är skönt, speciellt för hans skull. Dock finns ju givetvis tröttheten kvar hos oss. Vi blir inte utvilade. Stressen och oron över när nästa jobbiga period ska komma. Stressen över att när vi väl kan sova så sover vi inte, eller så sover vi oroligt eller drömmer oss matta. Den psykiska tröttheten som jag vet att jag skrivit om tidigare kan man inte sova bort. Den finns där hela tiden gnagandes i kroppen. Den har vi haft nu i 2,5 år.
 
Nu när vi haft en sån här jobbig period och nu kommit in i en bra så tänker vi ju givetvis; Ja men vi kanske skulle klara oss utan nattassistent. Vi kanske fixar detta själva. Eller tänk om de var sista gången nu. Alla dessa tankar bara för att vi vill klara oss själva. Vi vill vara starka. Vi vill inte släppa in någon. Samtidigt som förnufter säger att när nästa jobbiga period dyker upp så kanske vi kraschar ännu mer. Krisen blir ännu större. Så jag inser innerst inne att så kan vi inte göra. Vi måste ta tag i det här. Det har redan börjat dras i trådar runt oss. Tills dess får vi sova borta någon natt i taget hos släktingar när det krisar.
 
Det är mycket att smälta. Mycket att ta in. Svårt att acceptera. Svårt att förstå. Så lätt för andra som inte är i samma sitts att tycka, tänka och tro sig veta.
 

Igår eftermiddag var vi på HLR-utbildning på habiliteringen. Bra att friska upp minnet. Men samtidigt en läskig känsla som lägger sig i magen.

MVC i v.25

Idag var jag på MVC innan jobbet. Mysigt att ligga (lite högre upp) på britsen (med kläderna på) och lyssna på de lilla hjärtat som slår. Inget svårt att hitta de på vårt livliga lilla kryp :) Det är verkligen mycket aktivitet i magen nu och bebis är snabb med att protestera om jag råkar sitta o klämma ihop magen lite väl länge. Då kommer de lite kickar och jag känner den där härliga killande känslan. Nu när jag har suttit i soffan ikväll så har de varit full aktivitet därinne. Som en liten inneboende Alien. Ibland syns det t.o.m utanpå :) Otroligt härlig känsla det här!
 

Galet nyfiken på den lilla bebisen i magen.

Första bebisplagget

Nu är första bebisplagget köpt. Noga genomtänkt. Vi kände att en overall kommer att behövas och ska vi hinna få tag på en så är de bäst att slå till nu innan de tar slut. Tror att denna kommer att räcka. Vi kommer nog inte vara ute överdrivet mycket i kylan och när bebis ligger i vagnen så har vi ju åkpåse också. Eller en filt över i babyskyddet. Denna kommer också bli perfekt till kallare dagar även i april och maj.
 
 

v.25

Så har den där veckan gått igen :) Jag påminns varje dag av de lilla livet med alla dess rörelser. Tidigare i veckan var också första gången som jag kunde se rörelserna utanpå magen. Underbart!
 
Bebis: Barnet är ca 22 cm långt mellan huvud och stjärt (totalt ca 33 cm långt) och väger ca 680 gram i början av veckan och 790 gram vid veckans slut. Det kan knyta sina händer och även få tag på sina fötter. Näsborrarna börjar öppna sig. Barnet kan ligga så att det trycker på urinblåsan vilket gör att du måste gå på toaletten ofta. Navelsträngen är tjock och elastisk, den innehåller två artärer och en ven. För att förhindra att blodkärlen trasslar ihop sig så ligger de inbäddade i en geléaktig massa, s.k. Wartons gelly. Mot slutet av graviditeten är navelsträngen ungefär lika tjock som en tumme och mellan 50-80 cm lång. Barnets permanenta tänder bildas, de kommer fram sen när barnet tappat sina mjölktänder.
 
Allt eftersom magen växer känner du successivt livmoderns tyngd. Det är inte ovanligt att få ont i ryggen, kramp i benen och tryck ner mot bäckenbotten. Du kan också börja bli rejält svullen om fötter och anklar. Det beror på att graviditetshormonet progesteron gör så att motståndet i blodkärlens muskulatur minskar vilket kan leda till svullnad eller s.k. ödem på fötter och underben.
 
 
Bilder från igår. 24+0, v.25.

Nytt tyg till köksmöbeln

Om jag är nöjd? -GALET NÖJD!! Med de nya tyget från Spira så blev de så mycket bättre :) Detta är ett ctc-tyg som är lätt att torka av. Kommer passa perfekt i köket. Här nedan ser ni också de bruna skinnet som var innan.
 
 

Krissituation

Tänkte bara uppdatera lite löst om vår situation nu. Vi kan säga att den har gått över till krisläge. Igår morse brast det för mig. Utan att säga något så började Peter dra i en massa trådar och han lyckades få till ett krismöte med habiliteringen idag.
 
Vi sover alla tre knappt något om nätterna. Igår natt var vi uppe och satte Lucas upp en gång i halvtimmen hela natten pga hans hulkningar. I natt har de varit en gång i timmen. Så här har de varit nu en tid. Ja ni hör ju själva att så kan vi inte ha de i längden. Speciellt inte med ett barn till på väg. Mitt i allt detta ska vi orka gå till våra jobb. Det är just nu ett evigt pusslande.
 
Lucas har fått vara hemma från dagis denna vecka. Efter dessa hemska nätter så är han helt slut. Idag vaknade han vid halv tio och har sen varit helt apatisk under dagen fram till ca 17 då han började komma igång. Han har en liten miniförkylning i kroppen. Andra barn som har en sån förkylning är på dagis, medan Lucas ligger helt utslagen. Han har inte ens feber.
 
Mediciner, inhalationer, undersökningar... ja allt de där är ju genomgånget. Det är ju något med hans neurologiska sjukdom/syndrom/tillstånd(?) som ställer till de för honom. I nuläget så vet ingen vad vi ska göra åt det heller.
 
Nu har vi börjat prata med habiliteringen om nattassistent. Jag vet att många har skrivit och sagt det till oss innan och de har många gånger varit på tapeten här hemma. MEN de är inte så enkelt "att bara skaffa". Detta medför så mycket mer. Så mycket mer än ni (som inte är insatta) kan tänka er. De är en lång väg dit och inget vi vet om vi lyckas få än. Men hela proceduren kräver också att vi isf måste byta bostad. Här, där vi bor nu finns ingen chans att vi kan ha nattass.
 
Jag orkar inte gå in på de djupare än så. Nu vet ni vad min eventuella frånvaro beror på.
 
 

Omgjord ekmöbel

NU är köksmöbeln äntligen färdig! Vi är supernöjda och de var helt klart värt arbetet i långa loppet. (De är ju inte helt fläckfritt, jag ser ju att jag kunde gjort ett bättre jobb på vissa ställen. Men det är ju ändå första gången jag gör de). Betydligt billigare än att köpa en ny möbel (vilket känns onödigt så länge vi har småbarn). De känns mycket ljusare här hemma än tidigare. Skönt att få bort de ekgula. Nu känns det som att tv- och köksdelen passar bättre ihop.
 
NU kommer nästa "problem". Efter att ha fixat om hela möbeln så blir jag ju så klart sugen på att sätta nytt tyg på sitsarna. Ja det ena för med sig det andra. Just nu är stolssitsarna i mörkbrunt skinn. Möbeln ser väldigt gammeldags ut, inte vår stil egentligen. Men tycker ändå de är snyggare än ekmöbeln. Jag har ju så klart redan hittat ett tyg som jag vill ha på stolarna :) Ett mönstrat som gör att den ser lite tuffare ut. Tyckte de var ganska svårt att hitta tyg, eller hittade inte så mycket att välja på rättare sagt. Jag vill nämligen ha ett som går att torka av. Då blir de lite begränsade valmöjligheter. Jag har hittat ett ctc-tyg på metervara från Spira. Var inne i en sybutik i stan o beställde det idag så det kommer senare i veckan. Tror de kommer att bli riktigt bra!
 
Hur jag gjorde:
1. Slipade och tvättade hela möbeln.
2. Jag strök två lager med vitt dekorvax (det ska arbetas in inte penslas). Ca 12-24 tim torktid emellan strykningarna.
3. Oljade sen in möbeln med en halvmatt hårdvaxolja.
 
 
 

Snorunge :)

Här har vi haft en väldigt lugn dag hemma. Natten var som den varit den senaste tiden. Lucas vaknar o hulkar ca 1 gång i timmen hela natten. Vi märkte också att han inte var på topp när vi vaknade idag. Han har varit lite förkyld en längre tid. Men idag märktes de att han verkligen inte var kry. Hängig, gnällig och seg. Ville inte leka. Han har mest suttit i soffan. I eftermiddag gick vi ut en sväng iaf. Lite luft är ju bara bra. Vi har bestämt att jag ska vara hemma med honom från dagis imorgon iaf. Han kan behöva få återhämta sig. Det är ju inte lustigt att han inte mår så bra med sin förkylning, sina hulkningar och den störda sömnen. Vi känner alla tre att de tar ordentligt på krafterna.
 
Idag drog jag också de sista penseldragen med olja på vår ekmöbel :) Snyggt blir de. Efter en vecka utan köksmöbel så kan vi nu äntligen sitta vid den imorgon igen.
 
 

v.24

Igår togs de nya magbilder. Nu har vi gått in i vecka 24. Bebis ger sig till känna mer och mer. Underbart att känna det där buffandet och vridandet i magen.
 
Bebis: Barnet är ca 21 cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 565 g i början av veckan och 665 g vid veckans slut. De vita blodkropparna har börjat vildas, dessa är till för att hjälpa barnet att bekämpa infektioner. Luftvägarna formas och lungorna fortsätter att utvecklas. Balansorganet i innerörat har utvecklats. Skulle barnet födas nu finns de en liten chans att det skulle klara av ett liv utanför livmodern men oftast är lungorna inte tillräckligt utvecklade. Huden som tidigare varit helt genomskinlig börjar bli tjockare och täcks helt av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, de är en träning inför att suga på bröstet.
 

Magen igår; 23+0, v24.

Hur vi har de?

Tänkte hinna med en snabb uppdatering innan jobbet. Nätterna här är inget att hurra över. Lucas hulkar och ibland känns de som att de bara blir värre. I går natt vaknade vi av hans hulkningar en gång i timmen från 01. Ingen sammanhängande sömn där inte. De fortsatte på morgonen och även under dagen och kvällen. Ja och i natt var de inte mycket annorlunda heller. Gör inget annat än kollar på klockan om nätterna med honom hulkandes i famnen. Allt för att komma ihåg klockslag o anteckna. Min almenacka är fullklottrad. Ja av hulkningar, slemkräkningar och jobbtider.
 
Ingen av oss får någon bra sömn och när vi väl lyckas somna ja då sover vi väldigt oroligt. Jag har märkt att mina oroliga och konstiga drömmar kommit tillbaka. De gör de alltid när jag är stressad. De är så jobbiga. Jag engagerar mig så mycket i dem att jag är helt slut när jag vaknar.
 
Mamma har sovit här i natt. Eller, sovit och sovit är väl att överdriva. Här får man inte så mycket sömn. Mammas ord idag när vi vaknade; "Jag förstår inte ens att ni orkar gå till jobbet." Hej tankeställare. Grubblande. Är de så illa? Jag vågar nog inte känna efter.
 
 

Fullt upp!

Härligt att se att ni är lika aktiva här inne trots min frånvaro. Det har varit fullt upp denna vecka. Jobb till 18 och när jag kommer hem så är de bara att dyka ner i färgburken fram till läggdags. Denna dagen kommer inte bli ett undantag. Hoppas få de mesta färdigt i helgen. Ikväll hoppas jag hinna med en sista inoljning av bordet så de kan användas igen sen. Men bra blir det och jag ångrar inte att jag satte igång med detta jättejobb.
 
Nu går mest huvudet på högvarv om vad jag ska ha på det sen ;) Det gäller att ligga steget före haha!
 
 
Eken är snart ett minne blott!

Tappad talförmåga och förnying av möbler

Har haft en ilsken förkylning ett tag nu. I fredags försvann rösten och nu har de varit så sen dess. Ni kan ju tänka er hur de går på jobbet när jag får sitta o upprepa o försöka göra mig förstådd. Är riktigt trött på att vara så här hes.
 
Helgen har rullat på ändå. Pappa firades i lördags och i söndags drog jag igång ett stort projekt här hemma. Jag slipade hela vår ekmöbel vi har i köket för hand. Är trött på de mörka. Vi ångrar lite att vi köpte denna, hade valt något helt annat idag. Men sen vill vi absolut inte lägga pengar på någon ny köksmöbel heller. Inte så länge vi har småbarn. Känns som bortkastade pengar. Efter tips så föll valet helt enkelt på att lasera hela möbeln i en vit nyans. Sagt o gjort....ja eller börjat iaf. Än har jag mycket kvar att göra.
 
Gör de jag hinner nu om kvällarna och resten får jag helt enkelt ta i helgen. Det tar sin lilla tid. Men bra blir de! Det kommer att bli ljusare här och jag längtar tills de är färdigt.
 
 
 

v.23

Här springer de på som vanligt. Jag har heller nästan aldrig tid att uppdatera på lördagarna men igår hann jag iaf ta lite bilder. v.23 har vi precis påbörjat, 22 fullgångna. Hur jag mår och hur bebis beter sig är de ingen större skillnad på. De buffas och knuffas stundvis och jag njuter till max. Ibland kan jag dock känna som om någon håller på att slita itu mig på sidan av magen. De brukar inte hålla i så länge som tur är. Tycker känningar i bäckenet börjar smyga sig på och jag får mer och mer tänka på hur jag sitter och ligger. Försöker att undvika att bära Lucas alltför mycket, för att spara mitt bäcken o min rygg. Men samtidigt för att vänja Lucas vid att jag snart kommer att ha väldigt svårt att bära honom.
 
Bebis:Barnet är nu ca 20 cm långt mellan huvud och stjärt, totalt ca 28 cm. De väger ca 465 g i början av veckan och ca 550 g vid veckans slut. Man kan fortfarande ana skelett och organ genom barnets hud. Barnets hörsel förbättras och fostret kan nu urskilja olika ljud både inifrån och utanför din kropp. När ditt barn föds kommer de att känna igen din röst både på tonläge och rytm. Läppar och ögon är formade, men iris saknar fortfarande pigment. Bukspottkörteln utvecklas i stadig takt.
 
Fostret har samma proportioner som en nyfödd bebis, om än lite spinkigare eftersom bebishullet inte utvecklats ännu. Innan bebis lagt på sig hull ser huden lite skrynklig ut, men nu ökar den i vikt varje dag.
 
Kanske kan du känna barnets kroppsdelar genom bukväggen, en liten fot eller ett knä? Ligamenten som håller upp livmodern töjer sig när barnet rör sig, den kan ibland orsaka smärta i sidan av magen. Det är helt ofarligt. Många kvinnor upplever det som att de drar och känns obehagligt i sidan av magen. Smärtan ska försvinna om du vilar.
 
 

Glädjeverkstan

Några som måste ha ett av de viktigaste o roligaste arbetena är Clownerna på ALB - Glädjeverkstan. De sprider glädje, lek och tokigheter mitt i de mest jobbiga stunderna för barn, föräldrar, syskon och andra anhöriga. Helt fantastiska.
 
 
Vi fick träffa Fjodor och Floppy.

Dagarna på ALB i Stockholm

I går kväll kom vi hem efter tre dagar på ALB (Astrid Lindgrens Barnsjukhus) i Stockholm. Tidigt i måndags åkte vi hemifrån och eftermiddagen var ett tajt schema. Inskrivningssamtal med sköterska, sen med läkare,efter de kontraströntgen av magen och svalljet och sist samtal med narkosläkare. När vi var klara där begav vi oss till hotellet för en efterlängtad vila.
 
På tisdagen ringde klockan tidigt. Vi skulle vara på sjukhuset senast 07:15, Lucas var först ut. Kl 08 gick vi ner till operation för sövning. De gjordes en gastroskopi. De skulle kolla ifall Nissenplastiken som gjordes i mars hade gått upp. Efter undersökningen fick vi träffa kirurgen för samtal. Allt såg jättefint ut. Jag bryter ihop totalt. Tårarna rinner o jag vet inte vart jag ska ta vägen. För oss var detta på ett sätt de sämsta beskedet vi kunde få. Visst bra att vi inte behöver göra om operationen men nu vet vi istället inte varför han kräkts maten och varför han har dessa ständiga hulkningar/kväljningar och illamåendet. Stor frustration. Tillbaka på ruta ett igen. Fick dock besök av Glädjeverkstan på eftermiddagen och ett besök på lekterapin vilket muntrade upp oss en stund. Vi såg till att vi fick spendera även denna natten på hotellet. Skönt att komma ifrån sjukhuset.
 
I går ringde klockan ganska tidigt igen. Då skulle vi vara på sjukhuset igen vid 08:30. Här hann vi med en välbehövlig träff av fina vänner som vi tidigare delat rum en vecka med på ALB. Skönt att få kramas o ventilera det där bara vi förstår. Vi hade ett läkarsamtal med en lungkonsult inbokat. Detta för att utreda om hans slemproblematik kan ha med lungorna att göra. Han trodde inte de. Skönt. Han trodde snarare på att de har med de övre luftvägarna att göra. Kring svalljet och att någon på öron/näsa/hals borde titta på honom igen. Sen stod dietisten på kö för samtal med oss. Byte av matsort då han varit då dålig i magen den senaste tiden. Innan vi fick åka hem så träffade vi kirurgen för en summering av sjukhhusvistelsen och hur vi nu ska gå tillväga. Nu är de Lucas läkare i Västervik som får sålla och samordna fortsättningen.
 
 



EVELINA - MAMMA TILL LUCAS

JAG HETER EVELINA, ÄR 28 ÅR OCH BOR I VIMMERBY. MIN SAMBO HETER PETER OCH TILLSAMMANS HAR VI EN UNDERBAR SON, LUCAS, FÖDD 2011-07-16. HÄR KAN NI LÄSA OM VÅR NÅGOT ANNORLUNDA VARDAG, OM OVISSHET & KAMP OCH OM EN VARDAG SOM IBLAND BYTS UT MOT SJUKHUSMILJÖ.

bloglovin
bloglovin
RSS 2.0