Gung gung gunga...

Igår kom Lucas kusin Alva förbi och gungade lite med honom.
 
 

Leka utflykt

Lucas favoritlek hemma är att leka utflykt just nu. Han kommer med sin jacka och den lilla fjällräven. I den har han packat sittunderlag, majskrokar och vatten. Perfekt för en liten utflykt :) Sen sätter han sig på en väl vald plats antingen inne eller ute.
 
 
 

Utflykt

Igår planerade vi in en utflykt. Varje torsdag har Lucas det på dagis och han tycker det är så kul. Det är nästan det enda han leker här hemma just nu. Han går omkring med sin lilla ryggsäck, tar på sig jacka och sitter någonstans och fikar på majskrokar och vatten. Alltså tänkte vi att vi skulle göra en dag för Lucas. MEN när vi berättade vad vi skulle göra så blev han jättearg och ledsen och ville helst gå på stan. Jo men det var antagligen bara för att vara tvärtemot. Efter lite skrik, panik och brottning lyckades vi iaf komma iväg. Väl där blev det superlyckat och Lucas har fortsatt att leka utflykt här hemma.
 
Vädret denna helgen har ju varit helt fantastiskt. Vi har njutit av varenda solstråle. Igår hade vi även grillpremiär. Idag var vi ute på en långpromenad på ca 1,5 mil och efter det blev det middag ute.
 
 
 
 
 
 

En hög av kärlek

Jag och killarna ligger i soffan och myser. Ja eller vi gjorde de ett par minuter iaf. Nu går den stora helt bananas. Han slänger sig i kuddhögen samtidigt som vi ska titta på honom. Skön morgon :) 

Vi försöker också planera vad vi ska göra under dagen. Jag sa till Lucas att vi kan gå ut och gå i skogen och ha med oss lite picknick. En utflykt. Svaret blev; "Nej!! Jag vill gå på stan..." Min kille det där, jag har uppfostrat honom väl! Haha.




6 veckor

Idag blev Elias 6 veckor. Det firades med ett bad där Lucas stod för tvättningen!
 

Kartell & HAY

Förra veckan beställde jag äntligen nya sängbord och i måndags kom de hem. Jag har velat ha dem så länge men väntade med dem tills vi flyttat hit. Det tråkiga är ju att vi inte tapetserat om i sovrummet än (vilket verkligen kräver en omtapetsering), men det är lite annat som ska prioriteras först. Nu får jag (och alla andra som besöker oss) tänka bort de hemska väggarna i sovrummet och helt enkelt fokusera på våra ursnygga sängbord istället. Lamporna har jag också haft ögonen på ett tag och köpte dem förra veckan då jag visste att mina sängbord snart skulle komma hem.
 

Sängbord, Kartell
Lampa, Clas Ohlson
Wooden hand, HAY

Stor & Liten

Igår slutade det med att vi fick åka till Västervik med Lucas. De tyckte på Barnmottagningen att vi skulle komma dit. Det togs lite prover, allt såg bra ut och sen fick han inhalera. Efter det så piggnade han till mer och det värsta rosslet lossnade. Idag är han nästan som vanligt fast med förkylning. Hostig, slemmig och snorig men inte så påverkad i övrigt. Troligtvis har han varit så igentäppt att han inte orkat någonting, knappt orkat andas med det där tunga trycket över bröstet.
 
Elias är fortfarande snorig och har nu blivit mer hostig och hes. När han skriker så hörs ett hest väsande ljud och ibland hörs han inte alls (vilket visst kan vara skönt ibland, men stackars liten att vara så hes).
 
Förmiddagen bjöd på långpromenad, jag fick med mig hela familjen. Nu i eftermiddags så tog vi ännu en promenad ner till BVC för läkarbesök med Elias. Han blir ju 6 veckor på torsdag. Allt såg bra ut. Nu är han 55 cm lång och väger 4830 gram. Han har inte växt så mycket på längden utan går mer in för att tjocka på sig om magen. Vår lilla knubbis.
 

Dagens Stor & Liten :)

Sjukstugan fortsätter

Här fortsätter sjukstugan för framför allt Lucas. Igår låg han apatisk hela dagen och sov ganska mycket. Jag lyckades iaf komma ut på en promenad med båda killarna tack vare Emma. (Peter hade jour förra veckan så jag måste ha med mig båda om jag skulle någonstans.) Lucas somnade om för en stund sen, annars har han till och från legat och gnytt hela natten samt kämpat med sina hulkningar. Det är rätt läskigt att se att han blir så utslagen/apatisk av en förkylning.
 
Elias har under helgen blivit täppt i näsan. Nu på morgonen när han åt så tyckte jag att han lät lite hes också, men svårt att veta då han knorrar som en gris med hans täppta näsa. De senaste två målen har han ätit ungefär hälften mot vad han brukar (trots lång tid mellan måltiderna). Hoppas inte han blir sämre också.
 
Ja det blir ju givetvis en hemmadag för Lucas idag. Dock måste vi alla släpa iväg oss snart. Idag har vi möte på habiliteringen, det ska göras en ny habplan. Just nu är det bara jag vaken. Grabbarna sover. Men nu måste jag nog in och väcka dem så vi kommer iväg i tid.
 
 

Sömnlös natt

Natten här har varit helt kaotisk. Den enda som fått sin sömn är Elias och det är ju skönt att han kunnat sova utan att bli störd.
 
Igår natt hade Lucas feber hela natten, trots Alvedon så vägrade den ge med sig. Han hostade, hulkade och kräktes. Igår var vi hos mamma och där hann han också med några kräkningar under dagen. Den nuvarande natten har innehållit samma ingredienser dock i en mycket större skala. Lucas har hulkat och kräkts i princip hela natten. En av oss har fått hålla honom sittande medan den andra fått parera och samla upp det eventuella kräket. Sömnlös natt. Något som är skönt är att Lucas lyckats somna om nu på morgonen. För han har ju varit vaken nästan hela natten också. Legat och gnytt och mått illa. Väldigt skönt att han fått ta igen lite sömn, fått sova ett par timmar ostört iaf. Nu hör jag honom inifrån sovrummet. Han har börjat hosta igen... och nu kommer också hulkningarna och kräkningarna. Peter är hos honom. Så nu sparkar vi igång denna dagen... :(
 
 

5 veckor

Elias blev igår fem stadiga veckor. Nu har vi inte varit på BVC på ett tag, ska först dit nästa vecka igen. Men de känns som att han går stadigt uppåt om jag säger så. Vår lilla knubbis :) Ett litet matvrak. Mer och mer vakentid, men sover fortfarande ganska mycket. Det märks när han behöver närhet, då går det inte att lägga honom ifrån sig. Annars sover han i sin säng under natten, vaknar en gång för att äta. Jag ger honom mat ca 22-22:30, är han inte vaken så väcker jag honom då, sen vaknar han vid ca 03 och sen vid ca 06:30-07. Tycker tiderna är perfekta, passar mig precis. Ersättningen är guld värd. De flesta kvällar har vi skriktid till och från i ca tre timmar. Det tar på krafterna, speciellt nu när det verkar som att Lucas håller på att gå in i en ordentlig kräkperiod igen.
 
Svarsleendena kommer då och då, lite sparsam är han allt med dem än. Ibland kan man höra ett lätt gurglande ljud. En tendens till joller. Som jag längtar efter att han ska börja jollra på riktigt.
 

Lite väl mycket nu!

Natten som var blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Jag vaknar vid midnatt och bestämmer mig för att lägga Lucas tillrätta på sin kudde (han sover mellan oss). Då upptäcker jag att det är helt kladdigt och slemmigt där han ligger. Han har alltså kräkts en massa slem utan att vi märkt något, eller att han har vaknat. Vi lägger ett badlakan i sängen (det luktar ju ändå inte kräks eftersom han aldrig har någon mat i magen) som han får sova på.
 
Ett par timmar senare vaknar jag av att Peter säger att det har hänt något. Vaddå undrar ju jag så klart. Ja något har hänt, de är blött i sängen. Jag börjar fumla i mörkret och känner att de är blött/kladdigt mellan Peter och Lucas. Jag luktar och känner att det är mat! När jag fortsätter treva med handen så får jag tag i sonden. FEL ÄNDE! Alltså, hela jejunostomisonden har åkt ut!! PANIK! Det enda som surrade i mitt huvud då var att vi nu skulle bli tvungna att åka till Stockholm för ny operation.
 
Men Peter hade lite koll på klockan och hade kollat den en timme innan och då var de inte blött i sängen. Vi sprang och hämtade tejp och fick helt enkelt sätta igång med en sondsättning i ficklampans sken. En panikslagen kille som sparkar, stretar och gråter. Två kallsvettiga föräldrar som ber till gudarna att den ska gå att få i igen, att inte hålet har slutit sig. Man har nämligen inte så lång tid på sig att få i sonden efter att den åkt ut. Kroppen börjar läka/sluta sig väldigt fort. Som tur var så hade de inte gått flera timmar, utan vi upptäckte det i tid och lyckades alltså få i sonden igen.
 
Efter de så låg jag vaken (omöjligt att somna om) tills det var dags för mini att äta en timme senare... Ja men denna natten tar vi allt och raderar va?!
 
Idag har vi varit i Västervik hela dagen. Lucas har varit på besök hos TeamOlmed och shoppat ett gäng skor inför vår/sommar. Så nu är vi rustade inför den!
 
Kvällen har bjudit på skrikmaraton från liten och förkylning med feber hos stor. Lucas har sovit oroligt hela kvällen och gnyr/gnäller till och från. Behöver jag säga att kudden lockar?! Vi får helt enkelt se hur denna natten blir och göra det bästa av situationen. Skönt att Peter är pappaledig imorgon. Det är lite stressande de kvällar jag är själv med barnen och liten skriker samtidigt som Lucas kanske ligger och hulkar i sängen. Men men, den situationen fick ju lösa sig också då det inträffade häromkvällen.
 
 

En galen kväll och fixardag

Efter en kaosartad kväll igår; liten med ett skrikmaraton utan dess like, stor som var övertrött delux och får då ett humör som inte är att leka med - stupar i säng, pappa som är borta, stor som kräks efter ett par timmar, liten som fortfarande skriker, mamma som desperat försöker trösta liten samtidigt och samtidigt söva stor, stor som inte kan somna om, pappa som kommer hem, en hel familj som tillslut sitter tillsammans i soffan vid helt fel tidpunkt. Ja men nu är den kvällen glömd och jag hoppas de dröjer innan den är tillbaka.
 
Idag har jag fixat. Det har handlats, städat hela huset och gjort storkok på räksoppa. Nu är det snart dags att hämta hem stortrollet från dagis.
 

Skenet kan bedra - jag lovar!

Min lilla drake

En av Elias favoritpresenter är denna fina overall/heldress (vi använder den som overall då den är ganska varm och stor). Elias fick den av sin ena moster med familj. Älskar färgerna plus att den ser så otroligt rolig ut. Min lilla drake! Dock är de mer kräks än eld som sprutas ur den där munnen! Haha.
 

Overall, iELM

Till Elias

Tänkte visa lite bilder på fin fina grejer som Elias har fått.
 

Tack alla!!

Vardag

Så var det vardag igen. Även att jag är hemma och är mammaledig så blir de ändå skillnad på vardag och helg. Nu har vi sparkat igång en ny vecka. Efter dagislämningen så var jag på tippen med ett gäng grejer vi rensat ur. Sen hann jag med en liten promenad i blåsten innan jag fick besök av Pernilla. Vi har suttit uppkrupna i soffan, fikat och snackat skit :) En väldigt bra start på veckan måste jag säga.
 
Här har vi tagit kväll, Lucas sover och även Elias på pappas bröst. Ja, Peter snarkar gott han också. Ikväll har Elias haft en lite bättre kväll. Inte lika mycket skrik. Skönt med en paus från det ibland, speciellt efter igår kväll. Pust!

(Så klart fick vi ett skrikmaraton straxt efter att jag publiserat detta inlägg.)
 
Morgondagen är bokad med en annan hemmamorsa. Vi ska köra lite barnvagnsrace med våra knoddar i hopp om att några gravidkilon ska lämna våra kroppar. Hej evighetsgöra!
 

Lucas hittade Peters gamla skyddsglasögon idag! HAHAHA! Plåstret i pannan ser värre ut än vad det är. De är nämligen ingenting där under. Men Lucas har kommit på en lång historia om hur hans "skada" har uppkommit!

Att bli storebror

Lucas gillar att vara med och hjälpa till och ta hand om lillebror. Han matar, håller honom, sjunger för honom, berättar saker för honom, ger honom komplimanger och badar honom. Hela omställningen för Lucas tycker jag har gått förvånansvärt bra. Klart han testar ibland. Trycker och slår lite hårt på hans huvud, vill gärna väcka honom så fort han sover, rycker och drar i armar och ben. Men den mesta tiden är det bara oändlig kärlek. Ja även tjuvnypen är väl en form av kärleksförklaring ;)
 
Han vill ha stenhård koll på vart Elias är. Lucas anser att Elias tillhör mig, så fort han skriker så är det mig han hämtar så jag kan mata honom tycker Lucas. Om någon annan har honom kan han ibland säga att han ska vara hos mamma. Men jag tycker även att detta har blivit bättre nu sen jag slutat amma. Tycker inte att jag har hört lika mycket rop efter mig så fort Elias skriker.
 
Men han är helt klart världens bästa storebror. Så klart ;) Hihi. Det märks att han är stolt över det.
 
 
 
 
 
 

PB Home

Nytt i soffan. Gillar verkligen detta kuddfodral.
 
 
Kuddfodral, PB Home

Lucas badar lillebror


Elias njuter

4 veckor - 1 månad

Idag är de 1 månad sen Elias föddes. Tycker verkligen tiden springer iväg redan. Nu märker vi att han har mer vakentid och är mer med. När han är mätt, nöjd och belåten så får man fina svarsleenden. På kvällarna har han skriktid till och från mellan 18-21 ungefär. Det är hjärtskärande men bara att gilla läget. Annars tycker jag att det är en ganska nöjd kille. Ett litet matvrak som fortfarande sover rätt mycket.
 

I köksfönstret

Mamma hjälpte mig förra veckan med att sy en gardin till köksfönstret. Mycket nöjd måste jag säga över tygvalet!
 

Första leendet

I fredags, tre veckor gammal så fick vi de första svarsleendena av Elias. Underbart!
 
 

Mjölkersättning

I söndags introducerade vi flaskan för Elias för första gången. Jag har nu slutat amma och gått över till flaskan helt. Han tog den med en gång, inga problem alls. Själv kände jag att jag inte mådde bra i amningen och har egentligen bara försökt stå ut så länge som möjligt. 3,5 vecka blev de. Nu känns det iaf så himla skönt och en befrielse för mig. Jag känner att det där med amning inte är min grej helt enkelt. Kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men det är få gånger jag har njutit av den. Mjölken har det inte varit någon bristningsvara på så nu väntar jag bara på att den ska försvinna.
 
Lucas fick vara med och hjälpa till under premiärdagen :)
 
 
 

Lysande

Vi har ju tänkt att vi ska tapetsera om i alla rummen utom hallen. Därför avvaktar vi med att sätta upp saker på väggarna osv. Det ser alltså lite halvdant ut här hemma. Men försöker piffa lite smått iaf. I hallen ska vi inte byta tapeter och nu har vi därför äntligen satt upp lite grejer där. Gillar denna lampa skarpt! Den passar bra i vår annars något mörka hall. Sen vill jag ha in någon vit sittbänk - när jag hittar den rätta.
 
 

I lekparken

Igår hade jag och killarna en heldag hos mamma. Vi hann med ett besök på mitt jobb och även lek i lekparken. Båda killarna sov en stund där, Elias i vagnen och Lucas i gungan. Kusin Alva var också på besök vilket innebar en massa bus. På kvällen hade vi besök av Pernilla, Stefan och Alwa. Det blev massor med snack och tv-häng.
 
Idag har vi haft en ute dag. På förmiddagen gick vi till stan för att uträtta lite ärenden. Eftermiddagen bestod i lite fix med trädgården och huset. Peter har tagit ner alla fönsterluckor från husfasaden. Stor skillnad och tummen upp på det! Jag har rensat mellan plattorna på framsidan. Tidigare i veckan kom det en snickare som påbörjade byte av garagetaket. Ja så lite händer det allt hos oss just nu. Mest utomhus. Jag kommer att lägga upp bilder tids nog.
 
 

Elias 3 veckor

Idag har vi varit på BVC igen med lilltjockisen, nu 3 veckor gammal. Han fortsätter att stadigt öka i vikt. Hög fetthalt på bröstmjölken minsann! Idag vägde han 4265 gram och 54 cm lång. Alltså ytterligare 300 gram på en vecka!
 
Tidigare i veckan hade han premiär i babygymmet. De var väl lite intressant, ingen superhöjdare än så länge men han kanske kan bli bättre vän med det tids nog.
 
Elias är nu lite mer vaken. På kvällarna har han en liten period då han är mer orolig och lite skrikig. Och vad det beror på? Ja de är ju den där ständiga gissningsleken....
 
 
 
 

Förlossningsberättelse

Torsdagen den 13 februari började som vanligt med att jag lämnade Lucas på dagis. När jag kom hem igen så la jag mitt sista krut på flyttpackningen av lägenheten eftersom flytten till huset stundade redan dagen efter (den 14 februari). Jag konkade och bar flyttkartonger, skakade och rullade ihop stora mattor osv. Denna ansträngning fick det verkligen att börja köra i magen. Men jag tänkte att det är väl de vanliga sammandragningarna som är lite mer intensiva när jag rör mig och som kommer att avta så fort jag får vila. Men inte.
 
Många har frågat om mitt blogginlägg som jag gjorde denna dagen, det var tidsinställt. MEN inte låg jag på latsidan för det inte! :)
 
Vid 13:30 åkte jag och hämtade Lucas på dagis. Vid 13:45 var det dags för RS vaccin för Lucas på BVC. Jag hade då ganska mycket sammandragningar men inget jag inte stod ut med. Däremot började jag svagt misstänka att det inte skulle vara helt omöjligt med en bebis till kvällen/natten/morgondagen.
 
14:30 fick Lucas hoppa ner i bassängen på habiliteringsbadet. Min mamma var med som vanligt och hon och jag tittade på. Nu började värkarna bli något kraftigare och jag blev tvungen att fokusera mer under dem och jag satt gärna ner. Min mamma satt och blängde på mig och lät mig knappt gå utom synhåll. Nu började jag även klocka dem och de kom med ca 4 minuters mellanrum. Jag börjar gå igenom olika saker med mamma eftersom hon skulle ha hand om Lucas ifall vi måste åka iväg. Jag berättar vart saker och ting var och hur det ska struktureras upp. Ifall att liksom ;)
 
När klockan närmade sig 15:00 så har värkarna tilltagit ytterligare. De kändes nu mer och jag blev nu tvungen att stå upp/röra mig och andas igenom dem. Allt för att klara av smärtan. Det kändes också som att de nu kom tätare, men orkade inte klocka dem mer. Jag gick ut i omklädningsrummet för att slippa alla blickar och frågor. Jag gick sen in till mamma kl 15.00 mellan ett par värkar och bad henne att få upp Peter och Lucas ur bassängen, VI MÅSTE ÅKA! Mamma poängterar HUR VIKTIGT DET ÄR att jag faktiskt ÅKER AMBULANS!!!! Inget annat godtog hon.
 
Peter sticker in till omklädningsrummet och fixar iordning sig. Mamma tar Lucas och jag väntar en stund inne hos dem. Lucas blir ledsen när sondtejpen ska bytas och vill väldigt gärna att jag ska göra det. Mammasamvetet tar över och jag försöker byta det mellan ett par värkar innan jag snabbt pussar och kramar honom hej då. Han var så ledsen...
 
När Peter är klar och kommer ut så berättar jag hur ont jag har och då som först fattar han hur läget är. Han trodde att de var ganska lugnt. Mamma får gå med Lucas hem, vi hinner inte vänta på dem. 15:05 (vi bor bara ett par minuter från badet) åker vi hem, Peter ringer samtidigt 112 och ber dem skicka en ambulans. Jag ville hem för att packa det sista och byta om. Mitt bekymmer var mest att jag tyckte jag hade väldigt osmidiga kläder att föda barn i. Hemma fixade jag iordning det sista och nu tror jag att de var max 2 min mellan värkarna. Tror även att vattnet gick här någon gång...men det kändes inte lika tydligt som med Lucas så jag var aldrig riktigt säker. Ca 15:15 tror jag att ambulansen anländer. En herre i sina bästa år och en yngre manlig kollega. Peter och den yngre killen känner tydligen varandra så de har fullt upp med att socialisera när jag står där och har ont.
 
De pratar om att hämta båren eller om jag ska åka hiss ner. NÄ sa jag. Vi tar trappen mellan ett par värkar så går de fortare. På vägen ner säger jag till den yngre killen (de är även han som sitter med mig där bak sen) att jag hoppas att han har lustgas i bilen!! Det har han tydligen. Tur för honom!
 
På båren börjar de bälta fast mig, när de ska spänna fast mina ben så säger jag att de kan de glömma att de får göra! Som tur är så låter han mig bestämma ;) Peter åker hemifrån i vår bil ca 10 minuter senare.
 
Under färden så är jag helt beroende av lustgasen. Jag kramar killens hand hårt, allt för att försöka koppla bort smärtan så gott de går. Ja det går ju inte alls men men... Men lustgasen blir min bästa vän. Med den får jag stundvis nästan en utomkroppslig upplevelse (ja de låter helmärkligt men så svårt att förklara). Smärtan försvinner ju inte men för en stund så måste jag fokusera på andningen. Samtidigt hör jag allt som händer runt om mig men jag kan inte svara på några frågor jag får. När jag sen kommer tillbaka från ruset så blir jag mer och mer medveten om omgivningen och smärtan (de enda jag vill då är att komma tillbaka till det där ruset då jag har svårare att uppfatta allt som händer). Ja verkligen en helmärklig upplevelse. (Det var samma sak med Lucas, hade då också endast lustgas i ambulansen.) Vi får stanna en gång och byta tuben till lustgasen då den tar slut.
 
Han som kör ambulansen var så himla härlig (ja det är de båda och jag kände mig fullkomligt trygg med dem). Flera gånger säger han hur roligt han tycker att detta är. Att det är så sällan de får vara med om förlossningar i ambulansen.
 
Tillslut så skriker jag att nu kommer krystvärkarna. Eller snarare bräker fram det i all smärta. Haha. Alltså, det är ju rätt mycket humor egentligen. Där ligger man och skriker och kladd överallt samtidigt som man bara vill ha ut ungen NU, helst IGÅR! Killen säger till han som kör att de är dags nu och han stannar ambulansen på första bästa stället.
 
Det hinner inte gå många krystvärkar innan en frisk, välskapt liten kille på perfekta 3670 gram och 52 cm lång kommer ut.  Klockan 15:58 är Elias född. Han hade navelsträngen ett varv runt halsen, men de fixade grabbarna med sina flinka fingrar. Nu får jag äntligen honom på mitt bröst. Denna underbara, häftiga och egentligen helt obeskrivliga känsla. Tårarna rinner och lyckan är total.... speciellt över att smärtan hastigt försvann.
 
Den härliga mannen som kört fortsätter att jubla över hur roligt detta är, den yngre är nog mest uppe i väldigt höga adrenalinnivåer (närmare mina nivåer) efter att ha förlöst sin första bebis ;) Behöver jag säga att svetten rinner på honom?!
 
5 minuter efter att Elias tittat ut så knackar det lite försynt på dörren till ambulansen...
 
Mitt emellan Västervik och Vimmerby så ser Peter att det står en ambulans på en liten grusväg. Han börjar ju givetvis undra om de är någon som står och väntar på jobb eller om det möjligtvis är vår ambulans. Han vågar inte köra förbi utan stannar till och knackar på...
 
GRATTIS, du har blivit pappa :) Det är vad han möts av när dörren öppnas. 2 av 2 förlossningar, pappan dyker upp 5 minuter efter att ungarna är ute. Humor!
 
Men inte är han ledsen för det. Inte jag heller. I en ambulans hade jag inte velat ha med honom. Nä, pappan ska befinna sig ovanför naveln och uppåt, aldrig längre ner. Detta hade inte varit möjligt under en sån här förlossning (suttit fram och tittat bak in i rutan - nä fy!)... Eller.... de hade väl inte funnits så mycket plats så han hade fått stått utanför och snällt vänta...
 
Efter en stund så fortsätter vi vår resa ner till Västervik, dock i något lugnare tempo än tidigare. På förlossningen blir vi väl omhändertagna och återställandet av allt där nere börjar! Sen vägning och mätning av bebis och äntligen DET BÄSTA.... - FIKAT! De måste vara bland de bästa med att föda barn. Lätt de godaste man någonsin äter! När vi är här så tittar Peter på Elias och säger; "Evelina, han rör ögonen! Han blinkar!" Mina tårar trillar då ner för kinderna. Den känslan är obeskrivlig. Ni anar inte.
 
 
Jag fick redan på förlossningen höra att jag såg oförskämt pigg ut. Att det inte såg ut som jag hade fött barn. Jag kände mig oförskämt pigg! Mådde i kroppen mycket bättre än med Lucas. Jag var snabbt på benen och kunde äntligen ta den där efterlängtade duschen.
 
Däremot hade jag under kanske tre dygn fruktansvärda eftervärkar. De kunde liknas med de kraftiga värkarna precis innan krystvärkar. Fy va hemskt det var. De satte igång sitt maraton samtidigt som jag ammade Elias. Vi var på BB från torsdag till söndag. Under fredagen åkte Peter först hem för att hämta Lucas och min mamma, sen igen hem för att skriva på de sista pappren på banken samt få nycklarna till huset. Sen flyttade Peter och några i familjen under fredagen och lördagen allt i vår lägenhet. På lördagskvällen kom han sen ner till mig och Elias och sov där den natten, vi åkte hem efter läkarronden på söndagen.
 
Det var så skönt att komma hem och känna att allt var flyttat. Jag lämnade en lägenhet och kom hem till ett hus med en bebis. Märkligt!
 
 
Lilla Elias, mamma, pappa och storebror älskar dig till månen och tillbaka igen och mycket mer än så.

Klickat hem till köket

I helgen klickade jag hem detta snygga tyget från Mairo. Det kommer att bli en gardin i vårt lilla lilla köksfönster. Kommer passa bra till den randiga pappelinamattan. 








EVELINA - MAMMA TILL LUCAS

JAG HETER EVELINA, ÄR 28 ÅR OCH BOR I VIMMERBY. MIN SAMBO HETER PETER OCH TILLSAMMANS HAR VI EN UNDERBAR SON, LUCAS, FÖDD 2011-07-16. HÄR KAN NI LÄSA OM VÅR NÅGOT ANNORLUNDA VARDAG, OM OVISSHET & KAMP OCH OM EN VARDAG SOM IBLAND BYTS UT MOT SJUKHUSMILJÖ.

bloglovin
bloglovin
RSS 2.0