Matvägran

Lucas matvägrar ibland. Typiskt snart blivande 3 åring. En vilja av stål.  Den som övervinner allt o gjort att han gått så långt. Han skriker o tar tag i sonden o säger att han minsann inte vill ha någon mat 😂😉 Ibland försöker han sticka iväg. Haha. En dag kom jag på honom med att han lyckats få dit en slang i knappen. Men den var öppen så magsaften rann ut. Mys nästan jämt 😂😉
 
Häromdagen frågade han Peter om han också hade en slang på magen.  Första gången den frågan kom.
 
Lucas säger ibland att han är hungrig (precis innan vi ska äta) och sen slickar han lite på de han har på tallriken och säger straxt där efter att "Nu ä ja mätt mamma". Så klart! Han hör ju hela tiden hur vi använder våra uttryck vid olika tillfällen.
 
Att gå på restaurang tillsammans kan vara totalt kaos. Ibland går de bra men ofta kaos. Lucas äter ju inte något nämnvärt. Han pillar och slickar lite på olika saker som ligger på tallriken. Vi brukar plocka ihop lite grejer från salladsbordet eller lägga lite mat från min eller Peters tallrik på en liten assiett. Nu är inte detta så populärt från hans sida längre. Han vill ju så klart få in en tallrik med mat precis som vi varje gång vi är ute och äter.  Detta går inte vi med på. Det hoppas jag att även ni förstår. Så våra restaurangbesök slutar ofta med gap och skrik. Den ska se exakt ut som våran. Han är väldigt matfixerad. När jag och Peter fått in vår mat och vi erbjuder mat från våra tallrikar så säger Lucas; "Nej tack, min mat kommer stlaxt". Detta skär så i våra hjärtan. Och nej, just nu går han inte med på att sitta och äta mosad och delad mat.
 
 

Lucas första rulle

I måndags hämtade vi ut Lucas första rulle. Hur snygg är den inte då?! Galet snygg tycker jag. Lucas är väldigt stolt över den och har blivit ganska duktig på att manövrera den. Han kommer ju bara bli bättre och bättre. Man får se upp lite så fort de lutar lite. Risken är att rullen sticker iväg med Lucas då. Än har han bara haft den på dagis denna vecka och då framför allt idag när de var på utflykt. Idag tog vi hem den över helgen och kommer att använda den imorgon då vi ska åka iväg en sväng. Då kan han bl.a. sitta och vila sig om vi ex går på stan.
 
 

En rulle på gång

Helgen har sprungit iväg. Jag har glömt bort bloggen helt. Idag har vi haft en heldag i Västervik. Lucas har varit på läkarbesök och sen har vi spenderat lite tid på lekterapin. 
 
I torsdags var vi på habiliteringen och provade ut rullstol till Lucas. Den är tänkt som hjälp vid förflyttning. Just nu håller han på att växa ur vagnen och alternativet är att köpa en sulky. Men vi tycker att en rulle blir mycket bättre. Lucas kommer tids nog kunna köra den själv vissa sträckor. Hans ork tar slut fortare och då är de viktigt att han kan känna att han har energi till rätt saker. Ex. om han ska till en lekpark så är de ju viktigare att han isf kanske åker rulle dit och sen faktiskt orkar vara aktiv i lekparken istället för att trötta ut sig redan innan med en promenad.
 
Allt handlar ju i slutänden om dagsform. Om några veckor så finns den tillgänglig för honom och så får vi se hur länge han behöver ha den. Det känns iaf väldigt bra. Han tyckte det var superkul och fattade rätt snart hur man skulle få den att rulla framåt.
 
 

Sjukstugan fortsätter

Här fortsätter sjukstugan för framför allt Lucas. Igår låg han apatisk hela dagen och sov ganska mycket. Jag lyckades iaf komma ut på en promenad med båda killarna tack vare Emma. (Peter hade jour förra veckan så jag måste ha med mig båda om jag skulle någonstans.) Lucas somnade om för en stund sen, annars har han till och från legat och gnytt hela natten samt kämpat med sina hulkningar. Det är rätt läskigt att se att han blir så utslagen/apatisk av en förkylning.
 
Elias har under helgen blivit täppt i näsan. Nu på morgonen när han åt så tyckte jag att han lät lite hes också, men svårt att veta då han knorrar som en gris med hans täppta näsa. De senaste två målen har han ätit ungefär hälften mot vad han brukar (trots lång tid mellan måltiderna). Hoppas inte han blir sämre också.
 
Ja det blir ju givetvis en hemmadag för Lucas idag. Dock måste vi alla släpa iväg oss snart. Idag har vi möte på habiliteringen, det ska göras en ny habplan. Just nu är det bara jag vaken. Grabbarna sover. Men nu måste jag nog in och väcka dem så vi kommer iväg i tid.
 
 

Sömnlös natt

Natten här har varit helt kaotisk. Den enda som fått sin sömn är Elias och det är ju skönt att han kunnat sova utan att bli störd.
 
Igår natt hade Lucas feber hela natten, trots Alvedon så vägrade den ge med sig. Han hostade, hulkade och kräktes. Igår var vi hos mamma och där hann han också med några kräkningar under dagen. Den nuvarande natten har innehållit samma ingredienser dock i en mycket större skala. Lucas har hulkat och kräkts i princip hela natten. En av oss har fått hålla honom sittande medan den andra fått parera och samla upp det eventuella kräket. Sömnlös natt. Något som är skönt är att Lucas lyckats somna om nu på morgonen. För han har ju varit vaken nästan hela natten också. Legat och gnytt och mått illa. Väldigt skönt att han fått ta igen lite sömn, fått sova ett par timmar ostört iaf. Nu hör jag honom inifrån sovrummet. Han har börjat hosta igen... och nu kommer också hulkningarna och kräkningarna. Peter är hos honom. Så nu sparkar vi igång denna dagen... :(
 
 

Lite väl mycket nu!

Natten som var blev ju inte riktigt som vi tänkt oss. Jag vaknar vid midnatt och bestämmer mig för att lägga Lucas tillrätta på sin kudde (han sover mellan oss). Då upptäcker jag att det är helt kladdigt och slemmigt där han ligger. Han har alltså kräkts en massa slem utan att vi märkt något, eller att han har vaknat. Vi lägger ett badlakan i sängen (det luktar ju ändå inte kräks eftersom han aldrig har någon mat i magen) som han får sova på.
 
Ett par timmar senare vaknar jag av att Peter säger att det har hänt något. Vaddå undrar ju jag så klart. Ja något har hänt, de är blött i sängen. Jag börjar fumla i mörkret och känner att de är blött/kladdigt mellan Peter och Lucas. Jag luktar och känner att det är mat! När jag fortsätter treva med handen så får jag tag i sonden. FEL ÄNDE! Alltså, hela jejunostomisonden har åkt ut!! PANIK! Det enda som surrade i mitt huvud då var att vi nu skulle bli tvungna att åka till Stockholm för ny operation.
 
Men Peter hade lite koll på klockan och hade kollat den en timme innan och då var de inte blött i sängen. Vi sprang och hämtade tejp och fick helt enkelt sätta igång med en sondsättning i ficklampans sken. En panikslagen kille som sparkar, stretar och gråter. Två kallsvettiga föräldrar som ber till gudarna att den ska gå att få i igen, att inte hålet har slutit sig. Man har nämligen inte så lång tid på sig att få i sonden efter att den åkt ut. Kroppen börjar läka/sluta sig väldigt fort. Som tur var så hade de inte gått flera timmar, utan vi upptäckte det i tid och lyckades alltså få i sonden igen.
 
Efter de så låg jag vaken (omöjligt att somna om) tills det var dags för mini att äta en timme senare... Ja men denna natten tar vi allt och raderar va?!
 
Idag har vi varit i Västervik hela dagen. Lucas har varit på besök hos TeamOlmed och shoppat ett gäng skor inför vår/sommar. Så nu är vi rustade inför den!
 
Kvällen har bjudit på skrikmaraton från liten och förkylning med feber hos stor. Lucas har sovit oroligt hela kvällen och gnyr/gnäller till och från. Behöver jag säga att kudden lockar?! Vi får helt enkelt se hur denna natten blir och göra det bästa av situationen. Skönt att Peter är pappaledig imorgon. Det är lite stressande de kvällar jag är själv med barnen och liten skriker samtidigt som Lucas kanske ligger och hulkar i sängen. Men men, den situationen fick ju lösa sig också då det inträffade häromkvällen.
 
 

Denna tisdag

Idag fick äntligen Lucas gå till dagis igen. Det märks att han har stort behov av det. Han är fortfarande lite förkyld men nu mycket piggare och mer sitt vanliga jag igen. Hulkar gör han om kvällar, nätter och mornar. De har lugnat sig något men finns där ändå.
 
Själv har jag tagit det rätt lugnt idag. En annan nyförlöst morsa har underhållit denna nyförlösta morsan på förmiddagen. Vi satt vid varsin ände av bordet och ammade våra knoddar och snackade. Skönt att ha någon som vet precis vad man går igenom just nu. Någon att sällskapa med lite då och då :)
 
När jag hämtade Lucas på dagis idag så hade han ett par glasögon på sig. När jag skulle ta på honom ytterkläderna så råkade jag slå till med min armbåge på dem så att han fick ena sadeln (de där plupparna vid näsan) i ögat. Jag förstod inte vad som hänt just då. Men väl hemma så tittar jag i hans vänstra öga och ser att han har små blödningar i ärret på hans redan skadade vänsteröga. FAN. Ringer Västervik och pratar med både barn och ögon. Vi kommer dock fram till att de redan är kärlinväxt i ärret och när då skadan uppstod så fylls de på med blod rätt snart. Vi skulle avvakta och se hur de ser ut imorgon. Har de inte blivit sämre så är det nog ingen fara. Hej dåligt samvete!
 
Under eftermiddagen så har jag sprungit runt i huset med en besiktningsman från Anticimex. Peter har jour denna vecka och är just nu iväg på övning. Grabbarna sover, Elias vaknar väl snart och vill ha mat igen. Jag har lite jag måste passa på att göra innan mat-tanterna ska plockas fram igen!
 
 

Febrigt

Här hemma är det lite sjukstuga. Peter har haft feber i flera dagar men är nu frisk. Natten till onsdag fick Lucas feber. Han mådde sen bra under dagen och idag fick han gå till dagis. Vi fick hämta honom igen efter ett par timmar då febern hittat tillbaka. De senaste nätterna har varit väldigt jobbiga. Lucas har hulkat och kräkts massor med slem och magsaft. Vi har inte köpt någon säng till honom än, så han sover just nu mellan oss. Vi tänkte ha det så i ett par veckor så han inte ska känna sig undanstött mitt i allt nytt. Men just nu är de ju bara bra så vi har koll på honom.
 
Jag hoppas jag och Elias klarar oss från feber. Tydligen är de sån där envis som sitter i flera dagar.
 
 

Sjukhusbesök och sondbyte

Igår var vi på Västerviks Sjukhus. Ja inte gjorde vi det vi egentligen borde göra - föda barn. Nä vi var där med Lucas. Han hade besök hos en hel drös med sköterskor. Det skulle kollas knappstorlek och bytas jejunostomisond och pratas om sondmaten osv. Efter det besöket så var vi givetvis på lekterapin en stund.
 
Jag var bra sugen på att åka ner ett par våningar ner till förlossningen istället för att hänga med hem ska ni veta ;)
 
Vid halv två ska jag hämta Lucas på dagis, åka till BVC och sen blir det veckans habiliteringsbad.
 
 

En påminnelse - Välkommen till Holland

Läser detta inlägg då och då, som jag skrev straxt efter Lucas föddes. Den lilla berättelsen (känd i funkisvärlden) får mig att påminnas, förundras, glädjas och gråta en skvätt. Så mycket känslor som väller upp. Så mycket minnen. Så mycket tankar. Jag älskar texten. Den är värd att läggas upp här igen. Läs, njut, begrunda och få en liten förståelse om ni inte varit där ♥♥
När saker och ting är annorlunda;

Att vänta barn är som att planera en sagolik semesterresa till Italien. Du köper guideböcker och gör upp underbara planer. Colossseum, Michelangelo, gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på Italienska. Allt är mycket spännande.

Efter månader av spänd förväntan är det äntligen dags. Du packer dina väskor och så far Du iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland".

"Holland!?!,
ropar Du. "Vad menar ni med Holland? Jag har beställt en resa till Italien! Det är dit jag ska. I hela mitt liv har jag drömt om att komma till Italien".

Men flygresan har ändrats. De har landat i Holland och där måste Du vara kvar. Det viktiga är att de inte fört dig till en hemsk, ful och smutsig plats full med pest, svält och sjukdomar. Den är bara annorlunda.

Så du måste gå ut och köpa nya guideböcker. Och Du måste lära dig ett nytt språk. Och Du kommer att möta helt nya människor som Du aldrig skulle ha mött annars.

Det är bara en annorlunda plats. Tempot är långsammare än i Italien; det är inte så tjusigt. Men när du varit där ett tag och återhämtat dig så ser Du dig omkring... och Du börjar lägga märke till att Holland har väderkvarnar... och att Holland har tulpaner... och i Holland finns till och med målningar av Rembrandt.

Men alla Du känner är upptagna med att resa till och från Italien... och de talar vitt och brett om hur underbart de har det där. Och under resten av ditt liv kommer Du att säga "Ja, det var dit jag skulle ha rest. Det var det jag hade planerat".

Och den smärtan kommmer aldrig, aldrig någonsin att försvinna... därför att förlusten av den drömmen är en mycket betydelsefull förlust.

Men... om Du ägnar ditt liv åt att sörja över att Du inte kom till Italien, så blir Du aldrig fri att uppskatta och njuta av allt det sällsamma, det underbara.... med Holland.

AV: Emily Pearl Kingsley
 
 
Vi älskar dig till månen och tillbaka igen och mycket mer än så ♥♥

En trött Lucas

De var en trött Lucas jag hämtade hem från dagis igår. Först blev han jätteglad när jag kom, sen skulle han inte med hem så  jag fick typ släpa honom till bilen. Han ville absolut inte åka hem osv... ja ni vet, när inget duger helt enkelt. Väl hemma fick han kolla färdigt filmen han börjat se på morgonen. Sen kom han igång en stund innan han stupade i sängen.
 
Nattningen går så bra. Vi har nu turats om att gå och lägga honom i vår säng, visst han somnar med oss men det går oftast på ca 5 min och det tycker vi bara är mysigt. Sen lyfter vi över honom i hans säng. Han sover ju fortfarande i spjälsängen. Eftersom han snart ska få ny säng så bryr vi oss inte om att natta honom i den. Finns ingen anledning. Han ska verkligen ha en eloge den lilla killen. De gånger vi gått o lagt honom och han varit lite för pigg så har han ändå inte protesterat. Även om det vid ett par enstaka tillfällen tagit kanske 45 min innan han somnat så har han ändå verkligen försökt somna.
 
Hulkningarna och kräkningarna kommer och går om nätterna och även på morgonen. På morgonen är det i stort sett varje dag. Intensiteten nattetid varierar lite mer. Någon gång ibland så är han fri från dem nattetid medans vissa nätter kommer det tätt. Ibland bara hulkningar, ibland kräks han tillslut slem och magsaft.
 
 

Stressig start på dagen

Oj vilken galen morgon de blev. Men de ordnade till sig iaf. Från kl.01 i natt så har Lucas hostat, hulkat och kräkts slem till och från. Vid 06 kunde han äntligen komma till ro och fick sova ordentligt ett par timmar. Efter en sån natt så vill jag helst inte väcka honom, då behöver han sin sömn för att få komma ifatt lite. Jag gick upp straxt innan 08 och fixade mig lite. 8:15 tittar jag i min almanacka och ser att jag visst ska vara på MVC idag kl 8:30!! Lucas var på väg att vakna, så de blev en stressig påklädning men som tur var så var han på bra humör (annars hade jag fått ringa och ändra tiden). Shit vilket dåligt samvete jag hade över att han inte fick vakna upp i lugn och ro... Lille skrutten. Tokigt kan de bli ibland. Vi blev bara ca 5 min sena så jag tyckte vi jobbade på bra där ;) Så Lucas fick följa med till MVC och lyssna på lillebrors hjärtljud innan jag lämnade honom lugnt och sansat på dagis.
 
Gillar inte det här med att stressa iväg med Lucas. Men faktiskt är det väldigt sällan det händer. Jag vill inte vara mamman som kommer med andan i halsen, slänger in Lucas på dagis och knappt hinner stanna och klä av honom kläderna. Nä jag vill kunna gå in och ev. prata några ord med personalen eller barnen som möter oss i dörren. Att ordentligt lämna över Lucas utan stress. Sen kommer det ju så klart dagar då och då som blir stressigare pga det ena eller det andra.
 
BILD: Lånad av Skogsbacken

Idag ska jag hämta Lucas vid 13:30, efter det ska vi åka hem till pappa/morfar och Lillemor. Jag ringde dit igår och har beställt raggmunk till middag. Väldigt gott ska det bli. Nu ska jag ta hand om lite tvätt och sånt fix. Hoppas ni får en skön tisdag!

Lördagshäng i soffan

Lucas har haft en jobbig kväll, natt och morgon. Just nu sitter vi och kollar på Alla barn i Bullerbyn. Vid ca 22 igår kväll så började han hulka ordentligt och kräktes tillslut. Sen har han haft sina uppstötningar till och från hela natten för att sedan börja hulka och kräkas vid halv sex igen. Ja så vi har mest legat och lyssnat på honom. Han har fått sova mellan oss i natt.
 
 

Ofrivillig fasta

Idag när Lucas vaknade var han ovanligt gnällig och mammig. Eller gnällig är nog fel ord. Han var superledsen. Hans assistent fick typ inte titta på honom och bara jag dög. Han ville att vi bara skulle sätta oss han och jag. Fattade ingenting. Trodde först att han var trött eftersom han somnade lite senare än vanligt kvällen innan. Jag fixade iaf iordning honom och han följde varje steg jag tog. Gråtandes.
 
När hans assistent sen skulle koppla ifrån matpumpen så frågar hon mig om vi fyllt på en ny flaska med mat nu på morgonen. WHAT!? Lucas har alltså inte fått någon mat under hela natten. 12,5 timmars mat har uteblivit. Skit! Plus att han innan dess hade sina fria timmar så totalt utan mat i ca 18- timmar! Inte konstigt att vår lilla kille var helt förtvivlad.
 
Matpumpen visade att den pumpade maten, fast den inte gjorde det. Annars kan pumpen pipa i tid och otid, även när den inte har någon anledning att pipa. Men inte i natt...
 
Som tur är har vi en ny pump liggandes i förrådet. Vi kommer lätt att be om ytterligare en. Vi kan ju inte stå utan pump utan måste ha en extra som ligger ifall att den vi använder går sönder eller strular på annat sätt.
 
Idag har Lucas fått mat hela dagen. Bara för att komma ifatt. Det tog några timmar innan han var sitt rätta jag igen.
 
BILD: Lånad från Skogsbacken
 

Kräknätter

I fredags hade Lucas närmare 40 graders feber. Peter sa att de bror ju säkert på sprutorna han fick dagen innan. Så klart! Hade inte ens tänkt tanken eftersom de knappt hänt att Lucas fått feber efter att han fått spruta. Det höll i sig även under natten till lördagen men efter de så har han varit pigg och sitt vanliga jag igen.
 
Tyvärr kom de även ett annat brev på posten natten till lördag. Lucas har nu en tid hulkat och kräkts typ varje morgon när han vaknat. Men i lördagsnatt satte natt hulkningarna och kräkningarna igång igen nattetid. Från ingenstans.
 
I natt har vi nog varit mer vakna än vi sovit. Lucas har hulkat och kräkts slem/magsaft till och från hela natten. Även nu på morgonen och han mår fortfarande dåligt till och från. Frågan är nu om denna perioden kommit för att stanna ett tag nu. Vi som hoppats att den aldrig skulle komma igen men egentligen vetat att det bara är en tidsfråga.
 
 

BVC & habiliteringsbad

Idag hade jag halvdag på jobbet. Skönt! Först hem till mamma för lunch samt hämta henne. Hon följer med oss varje torsdag och tittar på när Lucas badar och sen sover hon över. Man kan säga att det blivit lite vår grej :)
 
Vi hade BVC tid inbokad. RS vaccinet skulle tas, en månad sen sist. Det är två sprutor, en i varje arm som de tar samtidigt för att lidandet ska blir så kort som möjligt. Den värsta sprutan för den gör väldigt ont. Lucas är så medveten om det och hade pratat om detta besöket hela tiden på dagis. Men som den superkille han är så har han väldigt hög smärttröskel och han blir nu snabbt glad igen. Speciellt när tokiga BVC sköterskan börjar kasta boll på tak och väggar :) (än har han inte börjat med det hemma, som tur är!!! Hahaha...så jag låter henne hållas ett tag till.)
 
Idag var det premiär för habiliteringsbadet igen. Gillar de skarpt! Härligt att träffa alla barn igen. Lucas sitter ju mest på kanten och häller med vatten. Det är hans favoritsysselsättning. Knasiga unge!
 
 

Sjukhus o luciafirande

Idag har de varit en fullspäckad dag. VAB heter de. Härom kvällen var Lucas röd i sitt vänsteröga igen och de blev värre under gårdagen. Då ringde jag såklart ögon och fick en tid idag. Idag var dock ögat ganska blekt o fint igen. Men vi åkte dit så klart för att vara på den säkra sidan. I Västervik var vi först på barnmottagningen, lek på lekterapin och sen var det dags för synagissprutorna (RS vaccinet). Två sprutor i överarmarna som de tar samtidigt för att minska på hans lidande. Efter det så fick han en superfin doktorsväska av dem på mottagningen :) Underbara är vad de är!
 
Sen var det dags för besök hos Lucas ögonläkare. Lucas är alltid så glad när han ska till honom. Han är en helt fantastisk läkare och som fungerar så bra med Lucas. Ögat såg fint ut. Ingen skada skedd denna gången. Underbart! Började diskutera med ögonläkaren hur snabba vi ska vara med att höra av oss till ögon när vi börjar misstänka att de inte står rätt till med hans ögon. Idag kändes det nästan "onödigt" att åka dit, för jag såg att ögat såg fint ut i morse. MEN han tyckte som vi. Att hellre att vi åker dit en gång för mycket. Så skönt att han sa de. Så de inte tycker att vi är jobbigt-oroliga-föräldrar som åker dit i tid och otid. Men han sa att om det är något så är de viktigt att behandling sätts in så fort som möjligt eftersom Lucas ögon är så otroligt känsliga. Det kändes väldigt bra att han tyckte så. 
 
När vi kom hem igen så var det bara att bege sig upp till dagis för luciafirande. Underbara ungar :) Hahaha.... så söta när de stod där med sina fröknar och sjöng så fint. Lucas stod mest o tittade på alla och undrade va tusan alla höll på med. Hemma var det en sur liten tomte innan vi kom iväg ;) Han skulle bestämt inte ha några tomtekläder på sig. Men som alltid så gick de över väldigt fort.
 
 
My (Lucas assistent) och Lucas på kvällens luciafirande.
 

Habilitering och ortoptistbesök

Idag har vi varit på habiliteringen en sväng. Träff där med logoped, sjukgymnast och arbetsterapeut. Vi har provat ut en specialstol som Lucas ska sitta i när han äter på dagis. Nu vet vi inte om detta kommer att fungera utan de är bara ett test. Vi ska se om han kan äta lättare utan att sätta i halsen och bli trött i kroppen om han sitter upprätt med stöd, bälte om midjan samt fotstöd. Man kan höja och sänka den. En stol på hjul helt enkelt. Tanken är att han ska slippa lägga energi på att orka sitta upprätt och slippa trötta ut sig. Den ska utvärderas en tid så får vi se om de hjälper eller inte.
 
Efter de åkte vi till Västerviks sjukhus. På dagens schema stod ett besök hos ortoptisten. Sen var vi ju inte sena med att springa förbi lekterapin en sväng också :)
 
 

Heldag på sjukhuset

Idag har de verkligen varit en heldag på sjukhuset i Västervik. Vi var där redan innan 09. Då lämnade vi av Lucas på Lekterapin hos bästa Ulrika som tog hand om honom medan vi var på läkar-UL med bebis. Efter de hann vi med ytterligare lite lek på lekterapin + en extremt tidig o snabb lunch innan det var dags för läkarbesök hos Lucas läkare.
 
Näst på tur stod ett besök på Öron Näsa Hals. Där gick de ner med kamera i näsan för att kolla svalljet. När det besöket var klart så var det bara att rusa vidare till ögonkliniken för att ta ytterligare en titt på ögat. Det såg mycket bättre ut nu. Nu är de kvar ett litet ärr på ögat bara och vi har slutat med antibiotikadropparna. Skönt.
 
Vi var ju så klart inte klara efter dessa besök. Det var bara att springa tillbaka till barnmottagningen. Där fick Lucas lugnande och vi kunde själva sen sätta om jejunostomisonden. Skönt att få den bytt! Det går mycket smidigare att byta den när han får lugnande. Då bekommer det honom inte. Annars brukar han vara helt hysterisk och då kan de vara svårt att ens få i den. Jag tror de känns obehagligt och ibland även lite ont när vi drar ur den eller sätter in den.
 
Lucas är så otroligt duktig. Han går där o tjatar med läkarna och sköterskorna. En riktig social liten prick som ska vara med överallt. Underbara lilla skitunge. Det är så otroligt skönt att han inte tycker att det är jobbigt att vara på sjukhuset. All tid vi har lagt ner på att vara mycket på lekterapin och göra alla sjukhusbesök så bra det går (genom att bl.a. stanna och prata med läkarna och sköterskorna i korridorerna) har verkligen lönat sig! Det är så värt det, alla gånger om!
 
 

Ögat

Ögonen. Vårt ständiga magsår. Så kommer de alltid vara. Vi kommer alltid vara oroliga över Lucas ögon eftersom han inte kan blinka. Speciellt efter de som hände när han bara var åtta månader. Igår ringde Lucas assistent från dagis och sa att han var röd i sitt vänster öga. Då knyter det sig i magen. Men jag bad henne skölja det o ha uppsikt över det. När jag sen kom hem på kvällen så kollade jag hans öga. Ilsket rött och som en gul liten prick som vägrade försvinna trots att jag försökte skölja det ordentligt.
 
Jag hoppades ju så klart att de skulle lägga ner sig under natten. Men när han vaknade i morse så var de fortfarande rött + att den där geggiga pricken var kvar. Varningsklockor ringer i mitt huvud! Vi fick tid på ögon rätt fort.
 
Väl där fick vi träffa en ny ögonläkare för oss. Eftersom hon inte träffat Lucas innan så blev ju läget lite mer svårbedömt. Men jag förklarade (riktigt glad att jag är optiker i dessa lägen o kan förklara på ett helt annat sätt än andra) så gott jag kunde och sa även att de i dessa lägen brukade sätta in förebyggande droppar. Alltså att de ska behandlas som en bakteriell keratit (hornhinneinflammation) även om vi inte vet att det är de exakt. Som tur gick hon o ringde efter den läkaren vi brukar träffa, han var upptagen på operationen, men sa att de skulle behandlas som bakteriell keratit. Och att vi ska tillbaka till honom i morgon för att se hur det ser ut då.
 
Så nu ska Lucas öga droppas 1 gång/timme och i morgon blir de troligtvis glesare... vi får se vad han säger efter de besöket.
 
Att kunna blinka är väldigt viktigt. Det är ett skydd vi har från bakterier o infektioner. Ögat smörjs av tårfilmen. Hos Lucas blir det istället allvarligt om han får ett litet sår på hornhinnan. Då kan bakterierna gotta in sig utan något som stör dem. Vilket då resulterar i en kraftig o allvarlig hornhinneinflammation som i sin tur kan leda till kraftig synnedsättning.
 
Idag vet vi symtomen och kan tidigt upptäcka och då förhoppningsvis förhindra denna inflammation. Nu håller vi tummarna att vi var ute i god tid denna gången.
 
 

Tidigare inlägg


EVELINA - MAMMA TILL LUCAS

JAG HETER EVELINA, ÄR 28 ÅR OCH BOR I VIMMERBY. MIN SAMBO HETER PETER OCH TILLSAMMANS HAR VI EN UNDERBAR SON, LUCAS, FÖDD 2011-07-16. HÄR KAN NI LÄSA OM VÅR NÅGOT ANNORLUNDA VARDAG, OM OVISSHET & KAMP OCH OM EN VARDAG SOM IBLAND BYTS UT MOT SJUKHUSMILJÖ.

bloglovin
bloglovin
RSS 2.0